Aftonbladet – 8 juli 1867, sida 2

STOCKEOLM den 8 Juli, Den sedan någon tid väntade partiella ministerförändringen har nu försiggått, hvad krigsministersbefattvingen angår; finansministersportföljen är deremot ännu ledig. När general Reuterskiöld för omkring fem år sedan kallades till krigsminister, helsades denna utnämning med lifligt bifall från allmänhetens sida derföre att man kände, att den nya ministern hade såsom regementschef visat ett hos militärpersoner då mycket sällspordt intresse för dea nyligen påbegynta skarpskytterörelseu. Man har också utan tvifvel honom att tacka för åtskilliga af de åtgärder från regeringsmaktens sida, som varit egnade att i viss mån befrämja utvecklingen af den frivilliga folzbeväpningen. Fritt och öppet bör man äfven erkänna, att krigsministerportföljen näppeligen någonsin innehafts af en mera redlig, uppriktigt välmenande och va:mt fosterlavdssinnad man; vitro att alla, äfven de, som måst göra anmärkningar mot det ena eller andra i fråga om bestyrelsen af försvarsväsendet under de sednaste åren, skola lätt bli ense derom att general Reuterskiöld är en hedersman i ordets fulla mening. En annan fråga är den, huruvida han är i besittning af åtskilliga andra egenskaper, som företrädesvis erfordras för att i vårt land under förhandenvarande förhållanden vara en verklig krigsminister. Meningarne torde icke vara synnerligt delade derom, att general Reuterskiöld icke besitter nog stark sjelfkänsla och tillräckligt stål i viljan och karakteren, för att kunna göra sig fullt gällande såsom den konstitionelt ansvarige ministern och att till följd häraf på detta område allenastyrandet florerat på ett sätt, som stått i föga harmoni med det system af konstitutionalitet, som gjort sig gällande inom andra styrelseområden. Man har spårat detta förLållande i åtskilliga utnämningar, som varit egnade att framkalla missnöje inom armen; det har uppenbarat sig uti den klena roll general Reuterskiöld vid den sista ståndsriksdagen spelade såsom försvarare för det dödfödda lotteri-konskriptionsförslaget; det har vid den sednaste riksdagen visat sig uti den fullkomligt overksamma och tafatta ställning krigsbestyrelsen intog i försvarsfrågan och i förhållande till representationens förslag och debatter i denna högvigtiga angelägenhet och särskildt i den sorglustiga episod, som utgjordes af debatten rörande befästningarne vid Carlskrona och med den deri framträdande ovissheten om, hvem som i dylika frågor bure ansvaret och mot hvilken sälunda ett misstroendevotum kunde riktas. — General Reuterskiölds dåvarande sjukdom befriade honom från att personligen genomgå åtskilliga förödmjukelser och uppträda i pinsamma situationer; vi lyckönska honom att nu ha kommit utur en ställning, som lan icke var vuxen och ha funnit ett verksamhetsfält, der hans nit och öfriga goda egenskaper kunna vara fruktbringande. Hvad angår den nya chefen för landtförsvarsdepartementet, generalmajor Abelin, så veta vi eadäst att han är i besittning af samma älskvärda personliga egenskaper som hans företrädare ; vi hoppas att dermed måtte förena sig en större förmåga af initiativ och tillräckligt mått af karaktersfasthet. Det förljudes — med hvilken tillförlitlighet känna vi ej — att hr Abelin för sitt mottagande af krigsportföljen uppställt vissa vilkor, bvilkas uppfyllande skulle lemna honom friare händer såsom konstitutionelt ansvarig minister. Vi hoppas, att han icke måtte så fördjupa sig i de administrativa detaljerna, att han derigenom förlorar håg och tid för det stora organisationsarbete, som står på dagordningen. Utan att närmare känna general Abelins åsigter i fråga om försvarsverkets ordnande, tro vi oss dock veta att han är välvilligt stämd i fråga om folkbeväpningsidgen samt sjelf praktiskt visat ett varmt intresse för militäröfningar i skolorna, men att han har en bestämd öfvertygelse om nödvändigheten af att behålla en viss styrka af stamtrupper, som skola utgöra den kärna, kring hvilsen folkbeväpningen kan sluta sig eller de ramar, inom hvilka den skall innefattas och ordnas. Om så är torde man kunna antaga, att han icke skall försumma utarbetandet af ett förslag på de grunder, som vid sista riksdagen framgingo såsom ett resultat af debatterna. Det är beklagligt, att ministören icke med det samma kuunat kompletteras genom utnämningen af finansminister. Det:a lärer dock bero på omständigheter, som vederbörande icke kunnat undanrödja. Efter lerfaldiga underhandlingar och försök på olika håll, lärer man slutligen lyckats förmå frih. af Ugglas, att, med uppoffrande af sin jemförelsevis lugna och angenäma be fattning såsom landshöfding i Linköping, träda i spetsen för finansdepartementet. Han lärer dock uppställt såsom oeftergifligt vilkor, att han först skulle få disponera några månader, för att med afseende på denna förändring i verksamhetssrets och vistelseort ordna sina enskilda angelägenheter och icke behöfva mottaga inansportföljen förr än i Avgusti. En annan utnämning af betydenhet är zeneraldirektören Stråles till landshöfding öfver Stockholms län. Hr Stråle har under de 12 år han fungerat såsom chef i (ångvårdsstyrelsen gjort sig känd såsom en skarpsynt, kraftfull och Omtänksam admivistratör. Vi lyckönska Stockholms län att å göra sig dessa egenskaper till godo. Med lt erkännande af det outtröttliga nit och len goda vilja, som utmärkt grefve Liljenrants, kan man dock icke förneka, att läet för sin bestyrelse har behof af yngre! 20 AATSETEDI ER SE RESET Mt ONE Ena RS Em NÄR Hennes lif löper ingen faraX, svarade jen blå, men jag svarar icke för stärkel-r en i hennes manchetter och halskrage.4 le Efter uttalandet af denna spådom, som lg cke skulle synnerligen hafva I t kreolc rr ar OA