Aftonbladet – 8 juli 1867, sida 2

Hon är slug! men,,.4 Hon har kännt igen er, trots allt er bemödande att förställa er röst. CJag upprepar: det, svarade lilasdebar dören, låtom oss vara på vår vakt.4 SOch utan barmhertighet emot henne, då stunden kommer, liksom hon utan tvifvel skulle vara emot o0ss.4 . Emellertid skyndade hon modigt till min hjelp. Sklon hade icke nått sitt mål, hennes nyfikenhet var icke tillfredsställd, se der skälet till hennes högsinnade beteende. Och glöm icke dessutom, tillade den blå debardören, Satt denna qvinnas närvaro i värdsbuset har korsat alla våra beräkningar. Hennes fördömda hat kan fördröja verkställandet af våra planer ett helt år, om hon ställer sig i vägen för dem.4 Ni har rätt, min vän; men för ögonblicket äro vi befriade från henne. Hon har gått; med ett ord, låtom oss icke vidare tänka på henne. Till verket! och låt oss återvinna den förlorade tiden. Gått!4 sade den svarte debardören, tnej visst icke. Grefvinnan de Casa-Real är en fullblodig kreolska. Hon bar endast två passioner: hatet och kärleken. Dessa båda passioner äro lika olycksbringande för dem som utgöra föremål derför. Båda två bränna, sluka, tillintetgöra er. Ni tror att hon gått härifrån. Jag är säker, jag, att om hon lemnat buset, så har hon gömt sig, ställt sig på lur i grannskapet af stora porten, för att spionera på oss då vi gå ut och följa oss 1 epåren.4 Den saken är förutsedd. Så mycket värre för henne. Ni vet, mina herrar, jag förbjuder att man kröker ett hår på hennes hufvud, ropade den lilasfärgade debardören.