Aftonbladet – 5 juli 1867, sida 3

Jnu funnit lämpligt att återupprätta och sank Itionera. Och hvem kan räkna alla de ita lienska patrioter, som på ett gräsligt sät pinats till döds i Venedigs blykamrar elle; Spielbergs underjordiska fängelsehålor en dast derföre att de vågat tro på en italiensk nationalitet och hoppas någonting för sit fosterland? En annan fråga är den, huruvida det icke varit klokare af mexikanska regeringen at släppa Maximilian, sedan han genom sir snöpliga politiska ändalykt blifvit tillräckligt näpst. Hans politiska betydenhet var nu ohjelpligt förbi och han skulle i ett isoleradt lif på Miramare aldrig kunnat göra Mexiko någon skada; men deremot i sins krossade illusioner och i sin ånger öfver begångna stora missgrepp ha haft ett tillräckligt straff. Nu lyckas man lätt i en hop sentimentalt folks ögon kasta en martyrgloria öfver hans namn. Det återstår att erfara, hvad som kunnat förmå mexikanska regeringen till detta rigorösa handlingssätt, i strid med de underrättelser som ingingo först efter Maximilians tillfåvgatagande. Måhända har regeringen mäst ge vika för en upphetsad stämning inom armån, för de förnämsta liberala chefernas önskan att utkräfva repressalier, att på ett: märkligt sätt hämnas landets sköfling och förödelse samt så många patrioters död, och att på samma gång injaga skräck hos alla mer eller mindre förnäma äfventyrare, som för framtiden skulle kunna ha lust att spekulera på Mexikos tron. Måhända har också Maximilian vägrat att afgifva en sådan abdikationsakt och lemna sädana garantier för sin framtida oskadlighet, hvarmed mexikanarne kunnat känna sig tillfredsställda.