Aftonbladet – 5 juli 1867, sida 3

j ) d ; i q j j som ej vare sig förstod beskaffenheten af den uppgift, han blifvit narrad att åtaga sig, ej heller — uppfostrad i dumma före. ställningar om kungadömet af Guds nåde — hade öga för rättsvidrigheten af de medel, han använde. Några frågor inställa sig härvid sjelfmant: Var han, då han ingick sitt pactum turpe med kejsar Napoleon, var han då ett enfaldigt barn, som ej kunde: begripa, att hvarken kejsar Napoleon eller den under de franska bajonetternas skydd röstande, sjelfkallade notabelförsamlingen? egde att handla med det mexikanska folkets rätt? Var han af naturen till sitt förstånd så omyndig, att han ej visste hvad han gjorde, när han befallde, att hvarje hans motståndare, som grepes med vapen i hand, d. v. 8. hvarje mexikanare, som försvarade sitt land mot den främmande våldsverkaren, skulle behandlas såsom röfvare? Eller är det den furstliga börden och rangen med hvad dertill börer, som naturnödvändigt måste till den grad depravera en menniskas sunda förnuft, att hon på denna grund blir otillräknelig likt ett oskäligt djur? I, som prisen hans intelligenta syften, måste ju med nej besvara de bäda första frågorna, och I, monarkiens afgudadyrkare, skulle ju genom ett jakande svar på den sista sjelfve krossa eder statsrättsliga idols raison dätre! I citeren också hans goda afsigter?. Jag misstänker, att I kännen bra litet om såväl afsigterna som deras utförande. Men, om detta skall vara ert kärn-argument, frikännen då från skuld och straff likaväl den, som mördat en, som den hvilken mördat tusenden, frikännen den eom bryter sig in i ett bus lika väl som den hvilken bryter sig in i ett rike, frikännen den som låtit mordbranden härja en familjs hem, likaväl som den hvilken förödt hela städer och byar, så snart den förre åberopar att han haft ett oodt? ändamål i sigte. Talet om de goda atsigt rna hos en usurpator, som vadar i blod, är visserligen lika tanklöst, som hvad öfrigt I han att andraga, men i förbigående kunna vi ju litet närmare skärskåda det.f Il prisen honom, emedan han bröt med det klerikala partiet, till hvilket han dock stod i tacksamhetsskuld för den quasi-kallelse till tronen, han fätt. Sådant plägar visserligen ;anses vittna om otacksamhet, men den får genast ?de goda afsigternas? aflat. Godt och väl — men när han sedan öfvergiek till prestlägret igen, räcka äfven då dessa samma goda afsioter till, för att göral svart till hvitt; och för öfrigt huru kunna döma om afsigter, som i dag äro ett, i morgon ett annat och motsatt? I ultralojale, i hvilkas ögon en krona helgar äfven ett bandithufvud, I han ej hait ett ord af ogillande för det tleråriga mördande, som af Maximilian och i hans namn fortsatts mot en befolka ng, öfver hvilken han ej egde ens skuggan af något slags rätt. I tegen, då. han proklamerade att hvarje väpnad mexikanare, som föll i hans händer, skulle-behendlas-såsom röfvare. Iupphofven ej något skri af smärta? vid de talrika underrättelserna om :de grymheter, som de :?kejserliga? legotrupperna: begingo. I Men nu, när et folk, som tappert värnat! sitt land, slutligen fått inkräktaren, den för1 väme äfventyrarer, i sitt våld och låtit honom umgälla enligt krigslagens bud, då räcker edert förråd af ivektiver näppeligen till för den dygdiga harmen mot det republikanska röfvarpacket?. I utbreden er öfver den förfärliga Xanarkien i Mexiko. kupnen uppvisa någon tiderymd i detta Jag frågar eder, om I1 lands historia, då anarkien rasat värre än. under den habsburgiska usurpationen? I svaren mig förmodligen, att Maximilian vis-: serligen ej lyckades, men alt hans afsigt) var att rädda folket ur det politiska upplösningstillståndet. Hafven I då aldrig hört talas om, hafven I ej till och med godkänt och prisat noninterventionsprincipen: att hvarje folk eger att -sjelft slita sina inre tvister, utan främmande inblandning? Och om det skall bero på en tronlysten furstes godifinnande, att ett folk behöfver räddasX, insen 1 icke att I dermed uppställen en grundsats, som äfven vi svenskar — med historiens lärdomar för ögonen — ha all anledning att motstå och bekämpa? För egen del, ehuru vi fasthälla att intet klander öfver den dom som ärabbat Maximilian är berättigadt, skulle vi gerna sett att man skonat stackarens lif. Måhända hade hans återkomst till Europa öch framtida lefnad blifvit enkraftigare: varning för likasinnade, än hans död, hvaraf intrycket ej torde bli lika varaktigt som starkt, Men man kan ej med fog förtänka mexikanarne att de ansett nödigt att statuera ett exemel, för att afskräcka andra främmande tgamhällsräddare från detta slags emigration till Nya Verlden, om ock ej för att betrygga sig mot ett nytt tilltag från hans sida, ehuru väl ett sådant, om han frigifvits, låter tänka sig. I menen måhända, att en abdikation och andra högtidliga löften skulle utgjort garanti nog i sistnämnda hänseende? Men han I då aldrig hört; att en formlig afträdelse, ja kontant försäljn ng af förmenta suveränitetsrättigheter stundom alle icke utgjort något hinder mot dessa Srättigheterst förnyade åberopande; och hur veten I, att en habsburgate är mera ordhållig än en avgustenborgare. vd , ; 1 verrer of den sentimentala skolan, varen atalistieka så mycket I behagen, jal : KE utan , stånd — allt efter råd och lägenhet; men af eder har mycket deltagande för förv. utaren, Hata intet hjerta för hans offer, och för 2808 domare endast smädelse — af denna humanitet skolen 1 ej allför högt berömma eder! 4. H. humanmitet, som väl Vi instämma helt och hållet uti insändarens åsigt att mexikanska regeringen haft fullkomlig rätt att behandla erkehertig Maximilian så som skett. Han var ingenting annat än en flibustier, som i spetsen för en hop äfventyrare från åtskilliga länder ville spela inkräktarens roll och med väpnad hand Det oc In DG er Or. Bat br Hör Ve Yet I Jr An LSE PR I fö uf H I JR BA I FN RR. Nn B Ja DRA BR VR Yet DA Dt Sr TD RR KA