Aftonbladet – 5 juli 1867, sida 3

DANMARE. Såsom pr telegraf redan omtalats, blef armålagen i tisdags definitivt antagen i det skick, hvari den från landstinget äterkommit. De till denna sista behandling inlemnade ändringsförslag, som dels rörde några hufvudpunkter i lagen, dels afsbgo att göra dess giltighet beroende af armeaäflöningslagens genomförande, förkastades och lagen antogs i sin helhet mid 64 röster mot 19. Ett af den nuvarande riksdagssessionens vigtigaste arbeten — skrifver med anledning häraf Dagbladet — är således lyckligen fördt genom de klippor och skär, som hotade detsamma, och vi tro att det är all anlednivg att lyckönska såväl hären som landet till detta resultat. Den nya härplanen är naturligtvis ej något fullkomligt verk, den har sina svaga och betänkliga sidor och den är i flere hänseenden ett försök, som skall bestå sitt praktiska prof. Men derom kan ej något tvifvel råda, att ett mycket betydelsefullt framsteg gjorts från det hittillsvarande tillståndet, under hvilket armen befann sig utan fast organisation och prisgifven åt ideligen vexlande experimenter. Och lika s:kert är, att den nwantagna här: planen, som från militär syppunkt torde vara den bästa af dem som hittills framlagts, står i en vacker öfverensstämmelse med grundlagens anda. Förståndigt begagnad, skall denna organisation kunna bereda Danmark ett så godt landtförsvar, som dess förmåga medgilver. För den väsentliga grundvalen till den nya ordningen har man militärkomitn under Kriegers presidium att tacka; men hufvud förtjensten af lagens genomförande tillkommer krigeministern general Raaslöftf, som i ovanlig grad har förstått förena de militära anspråken med parlamentariska hänsyn, samtgeheimeetatsråd Fensver, hvilkers lugna, ivsigtefulla uppträdende aflägsnat många fator, Det bör erkännas att den resignation, vissa afvikande åsigter visat, också bidragit sitt till sakens slutliga genomförande.