Aftonbladet – 5 juli 1867, sida 3

Verldsutställningen i Paris. (Från Aftonbladets korrespondent,) XXL den 27 Juni. Hvart gäller färden? Till nya verlden om ni behagar. Frukta icke att bli sjösjuka, ty vi behöfva icke gunga på oceanens rullande böljor. Några steg blott och vi stå midt i Amerika. Nya verldens konstefdelning har fått plats i samma gålleri som den engelska. Endast ett rödt streck skiljer de båda rivslernas artister. När den stora republiken steg upp bland spillrorna af det kullkastade förtrycket, riktades all intelligens på betryggandet af den nya statens bestånd. Amerikas söner tänkte blött på de murar som skulle skydda den nya familjen när storm och oväder skulle komma. Nu står byggnaden färdig, hvilande på sina säkra grundvalar, och nu vändes blicken inåt. Hemmet skall prydas och hågen börjar sträfva efter det högsta sköna, Konsten vaknar, slår upp ögonen och småler. Man eger tydligt att de amerikanska konstnärerna äro under inflytande af den feberaktiga ifver som är ungdomens både förtjenst och fel. De göra sig skyldiga till bizarra öfverdrifter, under försöken attrusa fram till. ett mål, som vinnes blott genom ihärdighet, studier och arbete. Se t. ex. några taflor: Der är en som föreställer Niagara. Artisten, som utfört bilden, har mycken talang, men ämnet var Honom för stort och krossar den oförvägne, som dr mde att fästa de skummande vattenmassorna på du ken. Här se vi ?Regntiden under tropikerna?; Molnen flyga fram öfver palmerna och luften gnistrar af regnbågar: och åsk: viggar. Konstnären har från det storartade störtat sig in i det löjliga. Hvad säger ni om detta kanongjuteri?