Aftonbladet – 5 juli 1867, sida 2

STOCKHOLM den 5 Juli, Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 29 Juni. Den nordslesvigska frågan artar sig allt ner och mer till en brinnande. Våra poitiska kretsar ha på sednare tiden så föga bekymrat sig om henne, att nästan alla blefvo förvånade öfver, att den preussisklanska konflikten så plötsligt kunde antaga å stora dimensioner. Isynnerhet ha tidninsen La Frances deduktioner i går i högsta srad öfverraskat. De bevisa, attkabinettet Paris har sin hand med i den franska oressens antipreussiska agitation, och att let måste vara mycket angeläget om att icke åta en omstämning till Preussens förmån ippkomma hos allmänheten. Några allvaramma följder vill dock ingen tillägga oenigeten med Danmark, ty hvar och en, iom är någorlunda förtrolig med Bismarcks dåer, vet, att han icke önskar nägot nytt rig, utan att han skall försöka allt för att å saken uppgjord med danskarne. LuxemJurgs utrymmande gick för sig, ehuru man öreställde sig det så svårt att åvägabringa — hvarföre (så resonnera många) skulle då cke äfven Als och Dybböl kunna utrymmas? Bismarck ledes af den tanken, att ingenting iu vore för Preussen menligare än en ny tvist med en stormakt, emedan en ny osämja skulle kunna ställa alla det sednaste krigets eröfringar på spel. Och derföre har Danmark ingenting att frukta af Preussen, så ramt det icke afslår alla härifrån framställda förslag för att under alla omständigligheter utmana till krig (!) den förflutna veckan vågade öfvertribunalet för tredje gången på det gröfsta sätt håna landets öfvertygelse um det rätta. Det lir dervid, att representanter kunna åtalas ör sina tal i kamrarne, oaktadt författninsen med klara, enkla, och oförtydbara ord läger, att de icke få åtalas för sina tal och röstningar. Alla domstolar, som haft tillfälle att yttra sig om detta fall, ha ogillat Sfvertribunalets beslut, alla rättslärare ha endast en medlidsam skakning på hufvudet ör en dylik lagskipniog, och likväl får jfvertribunalet rätt, emedan det för ett är sedan lyckades justitieministern att genom illkallande åf en hjelpdomare förfalska den domstols kriminalsenat, som hade att fälla domen. Nu kommer Twesten, som regeringen ville åt, väl slutligen att bli dömd, ty instansdomstolarne äro förpligtade att anse öfvertribnnalets utslag lända till efterrättelse för deras lomar. Och under sådana tilldragelser i aven talar man ännu om den inre konfiktens biläggning, ehuru den glimmar under askan, för att vid första tillfälle fladdra upp i ljus låga. Partisöndringen mellan framstegspartiet och det nationelt-liberala kommer väl att gifva med sig vid valen; men ännu befinns den lika skarp söm förr. De nationella kalla demokraterna för doktrinärer, och framstegspartiet beskyller de nationella att göra gemensam sak med Bismarck. Fortfar sp inningen öfver valen, så skall endast reaktionen ha nytta deraf, och den arbetar också redan i hemlighet ifrigt på att slå båda partierna ur brädet, Med organisationen af de nya provinserna går det mycket 1.ngsamt framåt. Sinnesstämningen är icke den bästa, emedan regimen opererar alltför byråkratiskt och reaktionärt. Frankfurtarne kunna fördraga allt utom tanken på att de blifvit preussare. I Hannover och de öfriga provinserna är den allmänna meningen delad. Minoriteten är preussiskt sinnad och tillhör helt och hållet det liberala partiet, hvaremot adeln och landtbefolkningen ännu i dag lika ifrigt som vid annexionens början önska hvilken statsförändring som helst, Ett ganska eget öde har högförräderiprocessen mot hannoveranarne. Det vill synas som om polisen äter begått ett svårt misstag och, alldeles som i polacksprocessen, måste åter sätta upp ett par brott på se nen. De förment mest komprometterade ha till och med blifvit frigifna ur häktet mot bor: gen, och de ännu arresterade veta till en stor del icke hvarför de sitta i fängelse. Hr Stieber, som ledde den första undersökningen, här alltid haft stor otur med sina inqvisitoriska försök. Inom juridiska kretsar är man föröfrigt af den äsigten, att som hannoveranarne ännu icke blifvit delaktiga af den preussiska författningen, lyda de icke under statsdomstolen i Berlin. I alla fall borde de anklagades advokater ha detta moment i sigte och söka få domstolen förklarad obehörig. Det är märkvärdigt, hvilken likgiltighet allmänheten visar den nordtyska förbundsförfattningen. Man betraktar den öfverallt såsom en skapelse, som ej kan uthärda den första stöt, utan att plötsligt störta öfver ända. Att göra halt vid Main var en onaurlighet; ännu onaturligare äro hufvudstadgarne i författningen, hvilken träder i sraft den 1 Juli. Dess första verkan skall oli att medföra en förfärlig rättsoreda. Efer hvad skola vi dömas i Preussen? Efter len preussiska författningen, som ännu icke ir ändrad, men blifvit förlamad i sina väsentligaste punkter genom riksförfattningen? ller efter denna sednare, hvilken likväl insen tjensteman, ingen-domare, ingen minister, ingen suverän besvurit? Rätt är, hvad som finns utan att vara upphäfdt, icke det nya, som dessutom står i strid med det förut befintliga, I dag hade man utspridt de äfventyrligaste rykten, bland annat att Österrike skulle illkännagifva sin statsbankrutt. Pratet som från stora spekulanter, för hvilka de Ssterrikiska papperen hade stigit för mycket oder loppet af månaden, och som behöfde åga kurser vid ultimoregleringen, för att benen och uppgåfvo några glada rop, då de kände sina fickor fulla af penningar, och lemnade ingen upplysnin a De visste vlatt inugentins mer än hr nolls