Aftonbladet – 5 juli 1867, sida 2

Men förgäfves. De osynlige hade ännu en gång gjort skäl för sitt namn. De hade försvunnit utan att lemna ens skuggan af ett spår efter sig. Frangois Tournesols lokal befanns full. komligt tom, Men vid denna undersökning fanp man aock något. Man hittade nemligen den olycklige provencaliske värdskusvärden och hans tolf uppassare, hvaribland sex x!ra, uti efablissementets bästa källare, De lågo der-ordentligt utsträckta på marken, den ena bredvid den andra, bundna med en sällsynt skicklighet utan att tågen gjorde dem illa, försedda med elastiska munkaflar samt en serviett bunden om hufDe synliga hade drifvi lagenhet osynlige ha rifvit sin grannlagenhei ända derhän att endast Begagna rena servietter. Poliskommissarien skyndade att befria dem, borttaga munkaflarne. och öfverhopa dem med frågor. Hr Tournesol svarade med utrop af för tviflan, blandade med förbannelser öfver hr Jules och Coquillard-Charbonneau, som behagade taga Hans hus för en råttfälla. Denna gång hade likväl råttorna ätit upp katten. Mäster Tournesol hade föröfrigt blifvit tillräckligt frikostigt betald och fått sin förlust nog rikligt ersatt af de fem debardö rerna, för att icke ställa sig på deras för följares sida. En värdhusvärd hyser alltid en evig tacksemhet för den hederlige eller icke heder lige kund, som fyller hans ficka eller hans kassa. Gargonerna ruskade på sig, sträckte på