Aftonbladet – 5 juli 1867, sida 2

benen och uppgåfvo några glada rop, då de kände sina fickor fulla af penningar, och lemnade ingen upplysnin a De visste platt ingenting mer än hr polis. kommissarien sjelf visste. Klockan fyra på morgonen drog sig denne tillbaka, med stor missräkning i afseende å resultatet af sina forskningar, och lof. vade sig sjelf att låta hr Jules få betala de obehag, som han råkat ut för. XLIV. Grefvinnan de Casa-Real kan ieke längre skilja mellan blått och svart, Vi måste nu förklara på hvad sätt de personer, hvilka hr Jules och poliskommissarien togo för medlemmar af de osynliges så fruktansvärda förening, kuönat så skickligt försvinna ur ett hus, som var på alla sidor kringrändt af soldater och poliskonstaplar. Man erinrar sig att Mouchette vid signalen från dep gula debardören hade smugit sig under pappa Tournesols disk, fer regtapranen Modig Harens gasmätare var placerad, Pojken hade vridit till kranen. Hela huset befann sig i ett enda ögons blick-i det djupaste mörker. Det var just detta våra begge debardörer önskade. Sedan lång tid tillbaka bekanta med 1okalerna, hade de på förhand öfverenskommit huru de skulle gå tillväga. Dä signalen gafs hade de, allt under det de utdelade kraftiga slängar till höger och venster, sökt att så mycket som möjligt närma sig den ene till grefvinnan Hermosa de Casa-Real, förklädd till pjerrot, och den andre till Marcos Praya, som doldes af den mörka dominon,