Aftonbladet – 4 juli 1867, sida 2

Framför disken låg slutligen den venetianska dominon utsträckt. Vi behöfva icke tillägga att den svarte och den gule debardören, pierron och Mourchette hade försvunnit. De hade begagnat sig af det mörker, som Mouchette så skickligt åstadkommit vid den af Cigale gifna signalen, för att fly undan och låta herr Jules folk bulta på hvarandra efter bästa förmåga. Sedan den första rörelsen hunnit lägga sig och ordningen blifvit i någon mån återställd, började för öfrigt den sistnämnde att leta efter sina fiender, och utstötte den förfärliaste af sina eder då han icke fann dem. Med ett språng ilade han upp i första våningen,! Intet! Ingen menniska! i Han återvände ned, skyndade fram till den venetianska dominon, som låg oröriig nedanför disken, tog hans hand och kände efter pulsen. Den slog ännu. Intet blod syntes på den sanslöse marnen. Herr Jules var således 2 på det hållet. Hans nederlag var måhända ännu icke så follständigt som han först hade trott. Han gof sig tillkänna för poliskommissarien, för hvilken han sökte på sitt sätt förklara hvad som händt, det vill säga så litet sanningsenligt som möjligt, Kommissarlen svarade honom kallt: Otröstlig, herr Jules, öfver hvad som händt er. Men jag behöfver icke säga er, att den handling ni sökt utföra, går på sidap om lagen.? Vidare?? frågade den andre oblygt, Ni har icke rättighet att gå till väga såsom ni gjort.? Jag vet det.?