Aftonbladet – 3 juli 1867, sida 2

Den artikel i tidningen La France om den nordslesvigska frågan, hvilken telegrafen för några dagar sedan omförmälde, meddelas nu i sin helhet i flera utländska tidningar och är af följande innehåll: De officiösa bladen i Berlin, bland dem Norddeutsche Allgem. Zeitung, framkomma med ett absolut ogiltigt påstående rörande vilkoren för Pragfördraget. 1 deras tanke vidkommer utförandet at detta fördrag ute slutande Preussen och Österrike; ingen annan makt har rättighet att anföra klagomål, ifall preussiska regeringen icke uppfyller sina förbindelser eller förbinder särskilda vilkor dermed. För att försvara denna sats mäste man med afsigt glömma de fakta, ur hvilka fredspreliminärerna i Nikolsburg, som stadfästes af fördraget i Prag, framgingo. En hvar vet, att då Frankrike så ädelmodigt lät erbjuda sin bemedling, uppställde det såsom uttryckligt vilkor för denna fredliga mellankomst det anspråket, att Nordslesvigs rättigheter skulle erkännas och iakttagas. Frankrike har man att tacka för det af Preussen gifna och i dess slutfördrag med Österrike upprepade löftet att fråga Slesvigs befolkning och efterkomma henne vilja. Ingen diplomatisk formspetsfundighet kan hålla streck mot denna historiska sanning, hvilken herr von Biemarck sjelf tillkännagaf för det preussiska parlamentet den 20 December, då han närmare redogjorde för de af Preussen under inflytandet af den franska bemedlingen ingångna förbindelserna. Frankrike har icke undertecknat freden i Prag; men i sin egenskap af bemedlare spelar det hufvudrollen deri; det tyckes vara svårt att bestrida dess rättighet att tillse, huru de vilkor verkställas, till hvilka det tagit initiativet och hvilkas antagande det åvägabragt. Man måste likväl från en högre synpunkt betrakta ett förhållande, som de tyska tidningarne söka reducera till de knappa dimensionerna af en fråga om diplomatiska åtgärder. De danska angelägenheterna ha i trettio år försatt Europa i oro. Deledde till ett krig, hvars allvarsamhet man till en början ville bestrida, men som blott var ett förspel till den stora kamp, hvars resultater så mycket förändrat Tyskland, jemnvigten och förhållandena mellau de särskilda makterna. Följderna af denna omhvällning äro ännu icke uttömda; vi undgingo genom ett underverk för en månad sedan nya och fruktansvärda konflikter, som hade sitt ursprung och sin orsak i Preussens eröfringspolitik. Då Frankrike, lifvadt af en känsla af rättvisa och försigtighet, återställde freden mellan Berlin och Wien, ville det för framtiden förekomma de förvecklingar, till hvilka den danska, genom det preussiska herraväldet förtryckta befolkningens i Nordslesvig rättmätiga agitationer och reklamationer kunde gifva an!edning. Det ville för kommande tider undanrödja den klippa för den europeiska politiken, på hvilken freden ännu helt nyligen hotade att splittras. Det sade till sig, att om slesvigarnes rättmätiga anspråk ej definitivt ordnades mellan NordTyskland och Danmark, kunde den danska frågan i hvad ögonblick som helst åter uppstå häftigare och förfärligare. Det finns tillräckligt med nationaliteter, som befinna sig i jäsning och inveckla de stora makternas politik, för att dessa makter skulle upphetsa äfven andra, som med hvarje dag sätta Europa i fara. Dessa skäl till allmänt intresse äro ännu i dag lika afgörande som i det ögonblick, då preliminärerna i Nikolsburg och freden i Prag undertecknades. Europa kan icke tillåta att man, få til sägandes, periodiskt utsätter det för allmänna skakningar. Det af Preussen i fråga om den slesvigska befolkningen gifna löftet är icke helt enkelt en åt Danmarks obestridliga rättigheter beviljad upprättelse, utan en garanti för Europas fred. Det är barnsligt att undersöka, såsom Noidd. Allgem. Zeit. gjort, cm freden i Prag berättigar de andra makterna eller ej att göra påminnelser i afseende på uraktlätenheten att verkställa förpligtelserna mot Danmark. Detta ba de måhända icze i kraft af en diplomatisk akt, men de ha det i kraft af den moderna folkrättens stora grundsats, som ej tillåter en enskild medlem af den europeiska familjen att sätta de öfrigas intresse och lugn ifara. Stormakterna kunna säga detsa m den