Aftonbladet – 3 juli 1867, sida 2

Låt gå då!? vrålade herr Jules och gaf eld med den ena pistolen. Skottet brann utaf. Men dessförinnan hade hans motståndare öfver sin improviserade bastion gifvit honom ett så kraftfullt, så väl måttadt slag, att kulan stannade i taket, och att han släppte den andra pistolen, som föll på golfvet. Tusan dj—!? svor ex-chefen för säkerhetspolisen. ?Nu är det er tur, mina gossar. Framåt... och döda! döda!l!s Maskerna störtade mot debardören, begagnande sig till vapen af allt som föll dem 1 händerna. Men då lade den gula dominon dörrnyc:keln i sin ficka och kastade sig hufvudstupa i hvimlet. Han slog och för hv rje slag ljöd ettskri och en kropp rullade på golvet. Då ställde sig också pierron bredvid den svarta debardören, med en dubbelpistol i hvardera handen, och ropade med sin klara och gvinliga stämma: Ädelante ! Marcos Praga!? Vid detta rop, vid denna kallelse vaknade den svarta domincn ur sin orörlighe.. Med en lång och blänkande knif i handen störtade han fram midt i det tätaste tumultet. Mouchette, den behornade smådjefvulen, hade visligen försvunnit. Men då gatpojken alldeles icke ver feg, så måste han baft allvarsamma skäl att hålla sig unden vid ett dylikt tillfälle. ouchette hade smugit sig under disken. Hvad väntade han? En signal. Och om denna signal icke kom, så skulle Mouchette, som icke svek sina löften, bjeltemodigt stannat på ein post ända till stridens slut.