Aftonbladet – 3 juli 1867, sida 2

ifva ett skri, utan att ens gifva en suck ifrån sig. ?Fan anamma! skrek herr Jules. Midt i pricken?...? grinade smådjefvulen, Mouchette, och gjorde ett väldigt skutt. För detta polischefens folk ordnade sig bakom honom, beredda att understödja honom. Han stod just i begrepp att gifva befallning om att anfalla och gripa den svarte debardören. Men i detsamma som herr Jules öppnade munnen för att tala, hoppade hans motståndare, som nyss behandlet den stackars Charbonneau så hårdhändt, ölver bordet som han stjelpte omkull i ett ögonblick och förskansade sig der bakom. Den gule debardören stängde dörren till butiken i dubbelt lås och ställde sig framför den med lyftad käpp i en position af lugn och beslutsamhet, som skulle gifvit äfven den oförvägnaste anledning att betänka sig. Pierron och den svarta dominon skyddade slutligea på sidorna den mask, com herr Jules ville servera på sitt sätt. Godt! ropade ex-agenten, jag räknade icke på att fånga mer än en sparfbök i mitt nät; och nu är här dufvor, som kasta sig dit sjelfmant. Fjädrarne åt er, mina gossar !? tillade han vändande sig till de sina. Dessa togo ett steg framåt. Vänta!? sade den venetianska dominon, ställande sig emellan de båda partierna, som voro färdiga att angripa hvarandra. Herr Jules hejdade sitt folk. Vid ljudet af denna röst lutade sig den svarta dominon fram emot den okände, försökande att igenkänna honom trots den gammetsmask, som helt och hållet dolde bangs ansigte,