Aftonbladet – 1 juli 1867, sida 2

vilka landsvägen slingrar sig. På denne t; vimlade det nu af högre och lägre office-lu are af alla vapen, till häst och till fot; på ll: mse sidor om vägen lågo eller sutto masor af soldater i, som det förekom den proå ne, temligen orediga hopar, men med packingen på och geväret vid sidan, för att i gonblicket vara färdiga till strid. Denna it dock länge vänta på sig. Klockan blef ill. Plötsligen hördes ett skott från förpoterna, så ett, ännu ett. Alla man på been. Adjutanter och ordonnanser sätta afi porrstreck. Man gläder sig åt att attacken ndtligen börjat och brinner af stridslust. in bataljon nerkingar hästar till förposteras undsättning. Kort derefter tystnar åter Iden. Prins Oscar är försigtig general: wan ville endast genom en forcerad rekog0scering? känna sig före samt utröna fienlens ställning och styrka. Elter en stunds förlopp kommo nerkinarne tillbaka ur elden och fingo af förpostvefälhafvaren, den från amerikanska kriget berömde öfverstelöjtnant v. Vegesach, loford för sin raskhet och sina snabba rörelser. Nu spriddes en kedja af tiraljörer ängs det förut omnämnda vattendraget, och man väntade, att det vilde blive noget adaf?. Men det finnes ett slags taktik, som, appfunnen af Fabius Cunctator, sedermera blifvit med förkärlek omfattad af många ututmärkta generaler, och nu jemväl vid detta tillfälle användes af kåren A, den nemlioen att först sedan man tröttat ut sina fiender, skrida till anfall. Förgäfves anträngdes allas blickar för att upptäcka en annalkande fiende. I stället anlände från den fiendtliga sidan en lysande skara. Det var konungen, omgifven af en talrik stab utaf både inoch utländska officerare, som kom för att inspektera general Björnstjerpas försvarsdispositioner. Kort derefter började det ändtligen att smälla ur ett och annat gevär. Fiendens tiraljörer voro synliga i skogsbrynet på andra sidan om än. De komma allt närmare, utveckla allt större stridskrafter. Kanonerna börja att deltaga i den smattrande konserten och snart är nej den insvept i krutrök. Nerkingarne göra ett utfall öfver bron, men, oaktadt sin oförvägna tapperhet, tvingas de af en öfverlägsen styrka att gifva vika. 1 ett nu störtar under hurrarop en bataljon dalkarlar med fälld bajonett öfver bron. Nerkingarne, förstärkta af helsingar, lossa en dundrande salfva på de angripande, och se dem sedan med dödsförakt in i hvitögat. Men det var skrifvet i ödets bok, d. v. 8. i programmet, k a a d , hon blef 10. Ännu syntes ingen fiendelo d C h f att de icke fingo segra; och de måste derföre retirera. Lika tappert de förut kämpat, lika shabbt sprungo de nu; och inom ett ögonblick syntes icke en enda man af kåren B nedanför skogen. Af kären A ryckte fu den ena bataljonen efter den andra i eprängmwarsch öfver Gen eröfrade bryggan, deployerade, och rusade upp emot höjderna. I skogen fortfor ännu en kort stund striden; men då kåren B fortsatte sin reträtt i god ordning, och terrängen förmodligen icke tillät dess förföljande med kavalleri, afstannade träffniogen småningom. Emellertid hade öfverste Rosensvärds vid Beckomberga posterade brigad äfven blifvit invecklad i striden och lyckades att betäcka general Björnetjernas återtåg, som i sakta mak fortsattes först till Åkeshof och sedermera till Drottningholm, der hans kår förlades i bivuak. På aftonen voro oficerarne vid denna kår inbjudna till souper hos kooungen. Kåren A uppbröt först klockan half 5 från trakten af Bällsta, der den hållit middagsrast och marscherada sedermera öfver Nockeby bro samt intog ställning på Kersön, der den bivuakerade öfver natten. z Stockholms frivilliga skarpskyttekår utryckte från staden i lördags AR 11. Dess fyra bataljoner skulle såsom fjerde brigad förstärka fördelningen Å. (prins Oscars kår). Öfver Kvogeholmen och Tranebergsbro merscherade kåren till Alsten vid Mälaren, Genom något misstag i fråga om ginvägen öfver Smedsslätten blef väglängden till Alsten 122 i stället för 3a4 mil. Efter en kort rast vid sistgämnde stalle gick brigaden kl. 5 på söndagsmorgonen ombord på de derstädes förlagda ängoch roddkanonbåtar samt åtskilliga smärre af skarpskyttekåren särskildt anskaffade smärre ängslupar. Denna flottilj gick omkring Kersön och Högholmen och öppnade vid ankomsten utanför Drottninghölmslandet en väldig kånonad mot stranden, der icke en skymt af artille i var till finnandes och int:t an.st spår af fiender märktes än en utmed stranden förlagd tiraljörkedja. Brigadens landsättninog företedde åtskilliga svårigheter i anseende till det grunda vattnet vid stränderna. Under ett ösande hällregn ordnade sig de landsatta trupperna i sina respektive bataljoner och ryckie fram genom parken söderut mot fienden, sedan fördeiningen A:s trenne öfriga brigader forcerat Drottningholmsbron öch börjat anrycka kring stora vägen emot Lofö kyrka. Skarpskyttebrigaden företog en forcerad framryckning öfver kärr och vilda oländiga skogsmarker emellan Edeby och Alviken; men endast första och fjerde bataljonerna blefvo i tillfälle att lossa ett par skött på fiendtliga tiraljöter i närheten af Kanton. De andra båda bataljonerna blefvo oaktadt sina ilmarscher i den svåra terrängen, icke en gång i stånd att få se en skymt af fienden. Kl. 20 11, då man såg hela fördelningen A rycka fram förbi Edeby och då man lifligt hoppades att nu få deltaga i någon större strid vid Lindöbro, gafs i stället order att förbi den ändlösa raden af nämnde fördelnings trossvagnar marschera tillbaka till Drottningholm, dit man sålunda återkom fyra timmar tidigare än man hade väntat och der brigaden attackades af prins Oscar. Då ångbåtarne, som skulle återföra skarpskyttekåren till Stockholm, icke voro beställda förr än KN SEEN NE SSSK EEE pappa? svarade Coquillard med en ton af dum oförskämdhet. SMåste se till att du