Aftonbladet – 29 juni 1867, sida 3

LITTERATURTIDNING. Innehåll: Sjögren, Lärobok i mineralogi. — Lennmalm, Anteckningar i botanik. — Torin, Grundlinier till zoologiens studium. — Zetterstedt, Den praktiske jordbrukaren — Nyare romanlitteratur. — Litteraturoch konstnotiser. Sjögren A. Lärobok i Mineralogi för elemen— tarläroverk och tekniska skolor. Med 167 figurer i texten. Fahlun på Carl Nordins förlag. (Tr. i Stockholm 1865). Lennmalm, C. E. Anteckningar i Botanik och Zoologi med hufvudsakligt afseende på tek. niskt nyttiga växter och djur. 1,2. -Stockholm 1866. Torin, K. Grundlinier till Zoologiens studium för den studerande ungdomen. Förra häftet. Däggdjur och foglar. Andra tillökta och förbättrade upplagan. Med 178 i texten tryckta träsnitt. Stockholm 1867. Hvad är icke gjordt hos oss, i vårt fattiga Sverge, under de senaste tiotalen af år? Vi afse då icke, att vår nation höjt sig i sedligt, i intellektuelt, i sanitärt afseende; att den allmänna bildningen stigit, fängelserna blifvit mindre befolkade, medellifslängden ökats: det är det materiella framätskridandet vi ett ögonblick vilja betrakta. Vi lafva byggt närmare 150 mil jerivägar, hvad beskaftenheten beträffar bland de bästa i verlden, en mängd andra kommunikationsleder, landsvägar, kanaler, m. m. samt en ångbåtsflotta, ej öfverträffad af något lands. Vi hafva anlagt eit telegrafvät, sträckande sig till rikets alla delar. Landtbruket har gått framåt, mer än förut på århundraden. Åkern är både utvidgad och förbättrad genom utdikningar, genom bättre gödning och häfd. Aldrig ha de för dess skötsel behöfliga redskapen funnits i större mängd, af bättre besksffenhet. Oerhörda summor äro nedlagda på laga skiten, på jordens kartläggning och arrondering. Också frambringa vi nu spanmål, långt öfver egna behof, barkbröd är glömdt nästan öfverallt, och våra ladugårdsprodukter söka sig allt mer väg till verldsmarknaden. Våra städer äro förbättrade. Otaliga fabriker äro anlagda. 1866 års industri-exposition och föregående utställningar må ha ådagalagt, om de gått framåt eller ej; statistiken upplyser, huru deras tillverkningsvärde stigit. Den förnämsta af våra fabrikationer, jerntillverkvingen, har visserligen ei, i brist på kommunikationer, hållit jemna steg med den i en del endra länder lyckligare lottade, men bon bar stigit så mycket, som hon kunnat under rådinde förbållanden. Att en och ennan industri likväl ej funnit hemtrefnad bos oss, är klart; så hafva vi t. ex., ej kunnat konkurrera med :utlänningen i att tillverka Nirnbergerkram, Leja-artiklart; erbetet har stått i för högt pris hos oss. Att vi ej utiört allt detta med egna penningar är en sanning; vi hafva, ty värr, mäst sätla oss i skuld till utlänningen — i en ganska betydlig skuld t. o. m. Men ingen, som rättvist ser ssken en, kan neka, alt vår nationalrikedom ökat sig under ti: den, längt utöfver beloppet af våra skulder Våra jernvägar, t. ex., äro till en icke ringa del byggda för egna penningar. Bkilnaden emellan Jandtbrukets fordna och nuvorande ärliga afkastning är bestämdt långt större än ärhga räntan och amorteringen på dess utlöndska skuld: Helt säkert är för