Aftonbladet – 29 juni 1867, sida 3

UTRIKES. ENGLAND. De båda hufvudklagopunkterna i Irlanc äro fördelningen af kyrkans inkomster och förhållandet med eganderätten till jorden, och irländarne anse dem såsom källan til deras olyckor och fordra en radikal reform deri. I det senare afseendet har den nuvarande ministeren och parlamentet sökt åstadkomma en förbättring; i afseende på det förra har lord Russell den 24 dennes i öfverhuset föreslagit, att en komit skall tillsättas med uppdrag att föreslå utvägar att få den anglikanska kyrkans i Ivland ofantliga iokomster på ett billigare sätt använda. Motionen antogs af öfverhuset. Lord Derby har i öfverhuset förklarat, att kejsar Theodor ännu icke försatt de i Abyssinien fängna europåerpa i fribet, men att de likväl icke varit utsatta för några nya grymheter. Utom konsul Cameron sitta 10 andra engelsmän och sex icke-engelsmän, eller tillsammans 17 personer i fängelse der. Under nuvarande förbållanden?, tillade lorden, tillkommer det mig icke att säga mera? — Denna förbehållsamhet upptogs illa af öfverhuset, och man väntar sig flera interpellationer i denna sak. ITALIEN. De italienska tidningarne meddela några värmare detaljer om det nyligen af en skara beväpnade gjorda försöket att öfvergå den romerska gränsen. Skaren, som försökte intränga öfver bergen, bestod af omkring 300 unga romare, som flytt från detromerska området. Öfverraskade af trupperna, som besatte alla passager, gjorde de intet motstånd; för en del af dem lyckades det att undkomma, och omkring 60 blefvo arresterade. Enligt Florens-tidningarne skell let garibaldiska partiet vara alldeles främmande för detta tilltag. Uppbofvet dertill skall en af de romerska komiteerna vara. Från Trani berättas följande tilldragelse: Den I dennes sjuknade en ung arbetare vid namn Luigi Cancello i kolera och var nära löden. Han begärde en protestantisk prest; nen äfven en katolsk prest infann sig, hvilken förklarade, att han icke skulle vika rån den sjukes sida, om han ej blefve vortjagad med våld. Redan till följd häraf ippstod biand arbetarne ett tumult, som illtog när Carcello aflidit i den protestaniska prestens armar. Nu predikade nemli sen erkebiskop Bianchi på det häftigaste not protestanterna, hvarför han erhöll en ;rfil af en arbetare på öppen gata. Öfver lenna sekymf mot biskopen blef naturligtvis len katolska befolkningen på det högsta örbittrad och sökte utkräfva hämd på proestanterna. Man inträngde i deras hus och vönesal för att tillställa all en upphetsad anatisms förödelser.