Aftonbladet – 28 juni 1867, sida 2

STOCKHOLM den 28 Juni. Hr Morins tal om Slesvig i franska lagstiftande kåren lyder in extenso sålunda: ?Med anledning af det framlagda lagförslaget (om tilläggsbevillningar för år 1866), p hvilket står i nära samband med den allC männa politiken, beder jag om kammarens k tillåtelse att under några ögonblick — utan j: att dock framställa någon interpellation till j regeringen — rikta eder uppmärksamhet på b en vigtig politisk angelägenhet, som enligt 1 min tanke omöjligen kan förbigås under denna session. Jag menar det beklagligat uppskofvet med utförandet af Pragfredensn femte artikel, som omsider gåf Danmark en s ofullständig upprättelse för o:örtjenta olyc-r kor. (Sensation.) Det är fråga, som nilt vet, om ett folk, hvilketi århundraden visat jt sig såsom vår trofaste bundsförvandt både i goda och onda dagar, men framför alltlt under de sednare; det är fråga om ett land, hyars oberoende bestånd ej kan bet:aktasv såsom likgiltigt för jemnvigten i det norra i Europa, då det ännu håller en af nycklarne f till Östersjön i sina händer. Jag nämnde, v att jag ej vill rikta någon förfrågan tillre-e geringen. Jag behöfver ej bedja henne om f någon förklaring för att vara öfvertygad om, att hon energiskt yrkar ett skyndsamt och loyalt utförande at de i Nikolsburg åtägna förpligtelser, som stadfästes i Prag och ännu vänta på sin uppfyllelse. Men det är mig maktpåliggande att ädagalägga — och jag hoppas att ej här röna motsägelse från någon — att vår regering under för detta ändamål började underhandlingar kan högt åberopa kämmarens och ländets sympatier för ett folk, som aldrig dragit sig tillbaka från 0s8. (Mycket bra!) Kammaren kan på förhand vara förvissad om, att mina ord ej skola innehålla något som kan vara austötligt för en främmande makt. Jag vill inskränka mig till att påminna om några data och facta. Då kejsaren efter slaget vid Sadova erbjöd de krigförande makterna sin bemedling, och vann äran af att göra slut på kriget — en ära, som måste uppskattas efter förtjenst af en furste och ett land, som tillräckligt lärt känna hvilken ära kan vinnas i krig, af den segerrike enföraren för vår tappra armå i Italien :som endast få år sednare seit en annan amt begifva sig till österlandets afläzsna-te nejder, der den ej blott visade den tapperhet, ridderlighet och oemotståndliga stridslust, som i alla tider varit de franska soldaternas arfsiott, men i ännu högre grad väckte beundran genom sin stånduktighet, själsstyrka och högsinthet — då kejsaren, söger jag, efter slaget vid Sadova uppträdde såsom medlare, genomdref ban till Danmarks förmån, att i 3:dje artikeln af de i Nikolsburg undertecknade fredspreliminärerna inr,cktes följande forklaring: Kejsaren at Österrike öfvertlyttar på konungen af Preussen alla de rättigheter öfver hertigdömena Holstein och Slesvig, som freden i Wien af 30 Oktober 1864 medför... Det är öfveresskommet, att befolkningen i de Nordslesvigska distrikterag. skola äterlemnas till Danmark, om de genom fri omröstning uttala sin önskan att återförenas med detta konungarike.? Denna xlausul blef femte art. i Pragfreden. För den har man franske -kejsaren aått tacka. Grefvce von Bismarck har sjelf erkänt detta i det tal, han den 20 Dec. förlidet år höll l! i preussiska deputeradekammarer, och hrl, von Bismarck förklarade med detsamma, att : preussiska regeringen ej aunde af kamma. AA ren lösas från de åtagna förpligtelserna, utan måste uppfylla dem. Likväl, mine herrar, äro dessa förpligtelser sedan den tiden ej allenast icke uppfyllda, utan ej ens en början till deras utförande gjord. Forst hette det, att man måste afbida nordtyska parlamentets sammanträde, hvilket var ett föga hållbart skäl, alldenstond det ej var det nordtyska förbundet som eröfrat och inkorporerat hertigdömena. Sedermera sades det att man mäste vänta, tills nordtyska förbundet definitivt konstituera:s genom om-l röstning i de särskilda staters landtdsgar, af hvilka förbuadet består. Nu vill man slutligen påtvinga Danmark vilkor, som äro för detsamma oantegliga. Man fordrar dels beI talning af krigskostnader,; dels garanti för de få tyskar som kunde qvarblifva i de de-l! lar af Slesvig, om hvilkas afstäende blir ! fråga, en fordran som måste hafva till följd, att Danmark städse blir utsatt för att Tyskland blandar sig i dess inre angeligenheter. Jåg skulle lemna många upplysningar om de beklagliga förhållanden som framgå af hvad man kunde kalla hertigdömenas germanisering i mötsats till den förut omtalade, så kallade deniseringen; mea jag skalljlj emellertid afhålla mig derifrån ; sädana en skildheter skullo väl ba den förtjensten att vara sanna, men skulle sakna den att vara tidsenliga. Jag inskränker mig derföre till att påpeka följderna deraf: det är, att ett stort antal inbyggarå i de sltövigska områden, zom skulle afsiås, nödgats fiy till Danmark, vare sig att detta skett för att ejl, tvingas att tjena i preussiska armån, eller för att slippa aflägga tröbetsed till konun5; en af Preussen, och jeg erfar i dag af ett! bref från Kjöbenhavn, ätt deras olyckliga familjer också nödgas ett fly från Slesvig och begifva sig öfver gränsen. — Jag skali ej gå -vidarey det vigtigaste är ej det för. flutus, atan framtiden: det är en snar och ätlig uppfyNelse af de åtegna förpligtelserg nå, det är att ålla verkligt danska owräden r få votera. 1 sådant hänseende finnes en je gränslinie, som är lätt att draga; den fram!c går nemligen ur den omröstning, som egdelu run vid valen till nordtyska parlamentet. t Den har lagt i dagen en dansk majoritet ia alla de delar af Slesvig som ligga norr om r en linie, hvilken sträcker sig frän Flensborgs h g fs a fjord till Nordsjön, deri medräknade Als och Dybbel. Der hafve valen gifvit de två danska kandidaternå en långt öfvervägsnde SSA aa ST TE ARS ENSE Ihvar och en som passerade ut, ?gå på, gå li