Aftonbladet – 28 juni 1867, sida 2

hvar och en som passerade ut, ?gå på, gå på, stackars satar!? ?En ny bischoff!?. begärde den svarte debardören Och satte sig ånyo vid bordet hos Pierron, hvilken, lika litet som den svarta dominon, blandat sig i d (fö de, Man klappade ursinnigt i händerna. Herr Francois Tournesol, egaren till Modige Haren, bar denza gäng sjelf fram hvad köns fruktansvärda gäster reqvirergt. Det var en ynnest som han icke beviljade de förstkommande. Sedan det första ögonblicket af jäsning och ensusiasm försvunnit, inträdde en reaktion bland de vanliga gästerna på Modige Haren. De personer som tillstädesvarit vid Jösnäsornas summnariska behandling, de vill säga största delen af dem som uppehöllo sig i värdshuset, uti nc dra våsingens butik, änsågo klokast att icke efvakta slutet på detta uppträde. Somliga drogo sig undan i all tysthet. Andra gingo helt enkelt uppför trappan ill öfre våningen. . Vi lemna åt enhvar ett föreställa sig hvad som inom några ögonblick utgjorde föremåjet för alla samtal från ofvan till nedan i herr Tournesols etablissement. De fem kraftfulla debardörerna, som man början tagit för gyronaster från Salle Montesquieu, förvandlades småningom till jättar, värdiga fesagorna, förfärligare än mytoloriens vidunder. Säkert är alt g nom alla kundernas förvinnande från bottenvåningen, hade pappa Pournesol kvappt någon annan än dem ait ervera i dessa två rum, der några ögonBlick förut en lika enfaldig som misstänkt nenniskomassa krälat. Men i samma stand som han öppnade