Aftonbladet – 27 juni 1867, sida 3

Br AE SA Till konungens befallningshafvande i Norrbottens än. I ändamål att befordra användandet af Islandsmossa i stället för tallbark och agnar, hvilka sammanmaide till mjöl, såsom föda användas af fattige i orten, har apotekaren i Råneå J. Widgren hos k. sundhetskollegium anhållit om dess yttrande huruvida Islandsmossan innehåller ett närande födoämne, samt huruvida den närande egenskapen på något sätt minskas genom att befria mossan från dess naturliga bäskhet medelst utlutning. Med fästadt afseende på det af apotekaren Widgren uppgifna ändamål, har k. kollegium velat härom meddela det yttrande, att Islandslafven, eller den så kallade Islandsmossan, åtminstone till hälften af sin vigt består af ett ämne, som närmast liknar stärkelse eller potatesmjöl, och för den skull, särdeles om den på tjenligt sätt tillredes, i närande kraft vida öfverträffar tallbark och agnar samt att densamma icke förlorar något af sin närande egenskap, men deremot vinner i smaklighet derigenom, att bäskheten medelst utlutning aflägsnas. Hvilket I behagaden Widgren meddela. Stockholm den 18 April 1867. N. J. Berlin. C. V. Sonden. P. O. Liljawalch. O. F. Hallin. A. H. Wistrand. J. Ljungberg. Vidimeras, ex officio I 4. M. Euren.