Aftonbladet – 26 juni 1867, sida 3

de oroliga, nyfikna blickar, som de oupp. hörligt men förstulet kastade mot dörren, icke hafva lemnat honom något tvifvel öf. rigt i detta hänseende. Utom denna allvarsamma grupp, tjöt och väsnades hopen af masker och gäster med sådän ursinnighet, att ingen utaf dem med bästa vilja i verlden skulle kunnat höra åskans brakande, om ett oväder brutit löst. Tournesol, den förste af sitt namn, kom och gick, serverande den eng, förmahande den andra till tålamod, och allt detta mad en hjertinnerlig belåtenhet Trafiken böriad? antaga gigantiska proportioner. Och ännu var natten knappast börjad. Hvad skulle dei då blifva bortåt klockan iu eller tre på morgonen vid hemgåendet från balen. Menniskomassan var så tät, att det bokstafligen syntes omöjligt för någon menniska, hur smel och böjlig den än måtte vara, utt lyckas tränga sig derigenom. Vår provencal enuggade händerna af förnöjelse, beräknande att de förstkomne, en sång tillfredsställde, skulle nödgas aflägsna sig och lemna plats åt andra, Och framför allt smickrade det hans egensärlek att tänka att man stod i kö utanför ans port utan visshet om att kunna komma nom den! Menniskomassor, huru kompakta de än nå synas, äro likväl synnerligt tänjbara, lastiska och begåfvade med en förmåga att packa sig tillsammans, som ännu ingen maematiker förmått beräkna. Tournesol fick snart erfara prof på denna anning, Ropen på gatan hade tystnat utaf, antinsen af trötthet eller derför att de väntande flägsnat sig.