Aftonbladet – 26 juni 1867, sida 3

gande ef ett kostsamt prål bland den upp: växande ynglingaskaran, föreskrifva, det skolans ungdom icke får nyttja felbhattar, samt att man anser en likartad hufvudbonad för dem önskvärd. Vill man åter, för att härom samråda, semmankalla föräldrarne, kunde vid samma tillfälle äfven tagas i öfvervägande, huruvida, då det nu äfven börjar genera rätt små gossar att bära jacka, så att alla vilja sprätta i 50—60 rdrs bon: jourer, det icke vore skäl att förena sig om något billigt slag af rock, hvilken kunde användas såväl vid vapenoöfningar som ij skolan. Vid dessa till utseendet så obetydliga förändringar häfta stora intressen. Det gäller aemligen förebyggandet ef den oro i hemmen och det missnöje emellan föräldrar och barn, eom nu elltför ofta måste uppstå, der gossarnes städse återkommande behof af dyrbara kläder kommer i en sorglig kollision med fädrens tillgångar; det gäller äfven den fråga, om det icke i ett land och en stad, der lyx och ett öfverdådigt lefnadssätt redan vunnit alltför stort insteg, är ej blott klokt, uten äfven rätt och nödvändigt att förhindra flärdens utbredning i sjelfva skolorna, att söka förebygga det grannlåtsbegäret och fåfängans lockelser redan under studieåren få makt med de unga sinnena. Det är å detta sednare moment, som vi lägga den största vigt, ja en så stor att vi för vår del anse det framställda förslaget ensamt från denna synpunkt vara tillräckligt motiveradt. Det är väl bekant, hvilken lyx numera råder bland den studerande ungdomen i Upsala. En ung gynnare, som ännu icke kan förtjena två öre till sitt uppehälle, kan likväl icke, sedan ban kommit till akademien, bebo mindre än 2 å 3 rum; han delteger i slädpartier och de mest kostsamma karnevalsfester, och han låter i droska eller byrvagn föra sig till utvärdshusen. I trots af det penningbetryck hvaruti hela landet under flera år befunnit sig, tilltager vid universiteterna det öfverdådiga lefnadssättet:; och då naturligtvis egna penvnirgtillgångar icke dertill lemna medel, pantsätter man först kläder och böcker samt derefter sin egen och sina kamraters heder. Vigilansen blir alldaglig och konkurser bland den studerande ungdomen — förr något oerhördt — blifva mer och mer allmänna. Men källan till detta onda är ingalunda att hufvudsakligen söka i hemmen; man finner den snarare deri, att ungdomen redan i skolorna lära sig att älska prål och förakta kostnaden. Väl bekant är äfven att Stockholms nation i Upsala anses vara den ilefnadsvanor mest öfverdådiga, hvarföre nästan alla söner af här boende mindre bemedlade föräldrar låta för sin studietid inskrifva sig i andra nationer. Månne det under sådana förhållanden icke vore skäl att taca i öfvervägande något sätt att, åtminstone der mean ännu eger makt att stäfja det onda, vidtaga någon åtgärd deremot? I skolorna hefva vi ännu icke herrar, med full sjelfetändighet, utan gossar, kom stå under discij-linens band och en dieciplin, eom i många andra fall är ganska sträng, som t. ex. den ena minuten bjuder att ynglingarne skola inställa sig till bön, den andra att de skola eitta, den tredje att de skola marechera, den fjerde att de skola företega något annat, och detta allt ovilkorigen, uten ringaste afseende på ungdomens :tycken eller beqvämlighet. Det kan då icke vara omöjligt att för denoa ungdom gifva sådana ordningsstadgar, som äro egpade att. votverka utbredningen af äen olyckliga flärd och fäfänga, som reden nu, då vära familjeäder dock varit i enklare vanor uppfödda, så hög grad föröda de svenska hemmens rid och välstånd. 4. 0.