Aftonbladet – 22 juni 1867, sida 3

vägar med heldragna, streck alldeles såsöm mindre vattendrag. Vi trotea den möst öfvade iopograt eller gravör att ej på en trakt der dylika vägar och vattendrag korsa hvarandrå, förvexla dem vid första anblicken. Denna anmärkning är så mycket mer befogad, eom på äldre kartor för ej särdeles många år tillbaka användes ett sätt att utmärka dylika vägar, medelst prickning, som var vida npalurligare och aldrig kunde förorsaka förvexling. Särdeles intressant är att betrakta jernvägens sträckning ända från Södertelje, förbi Katrinebolm till Kihlsmo station i Örebro län. Vid Katrineholm, hvarifrån, säsom bekant, en annan jernvägslinie går söderut, ser man denna liniesutgrening och kan följa den söderut icke ullenast genom Nyköpings län, utan ända till Norrköping, som ligger vid kartans södra kant. Denna jernvägstur underlättas af det tydliga sätt, hvarpå jernvägen är utmärkt, och som är vida bältre än det vi sågo användt på fanjunkaren Herlins förut omnämnda vackra titprof. Za del af sistnämnda jernvägssträcka borttages dock af en af de små stadsplaner i skalan 1: 20000, som enligt gammalt bruk illustrera länskartorna. Utan att nu vilja klandra upplagandet af stadsplanerua på ifrågavarande karta, emedan deras uteslutande skulle kunna betraktas såsom en inkonseqvens och på sätt och vis göra länskarteverket ofullständigt, skulle vi dock kunna tro att:vederbörande sjellva måste instämma i det omdömet, att dessa stadsplaner i förhållande till hufvudändamålet upptaga såväl ett alldeles för stort utrymme, hvilket bättre kunnat användas till upptagande af föremål utom länet; som ock att de tilldraga sig. alltför mycken uppmärksamhet på bekostnad af sjelfva hufvud-; kartan. I detta afseende gifva stadsplanerna åt länskartorna en viss likhet med byggnader, hvilkas arkitektoniska stil och ornamenter bortskymmas af stora skyltar och butikfönster. Kartans rubrik, ehurn i och för sig vacker, måste dock med sina i topografiska kårens ritpriociper ej upptagna anglosachsiska och andra numera obrukliga kartstilar och slängar anses föråldrad. I detta alseende ha rikets samtliga andra kartverk bäitre följt med sin tid. På sartan ha vi ej upptäckt några andra höjdsiffror än. .e, som äro utsatia på sjöerne. Om vi ej misstaga oss alltför mycket, äro dessa meddelade från geologiska byrån, och det skulle i så fall kanske ej varit olämpligt, att i kartans kant anteckna hvarifrån uppgifterna erhållits, ungefär säsom vi å de geologiska kartorna ailtid sett ifoa de källor, från hvilka de lånade ialierna hemtats. För den större allänheten äro nemligen dessa få höjdsiffror ff större värde än hela den dyrbara höjdeckningen. Det är allmänt bekant, att först vid den ruverande chefens för topografiska kären ifvertagande af arbetenas ledning genomIrefs tulåtelsen att offentliggöra det miliära, förut hemlighällna kartverket. Först ter denoa vigtigaste epok i topografiska sårens historia ha dess arbeten inom en sanska kort tidpunkt erwått den höga ständvunkt, som de sednast utgifna bladkartorna fver Skåne utvisa. Den nu bär bedömda önskartan är deremot tydligen ett sedernera blott öfversedt och utgifvet äldre arvete. Den kritik, vi här uttalat, träffar åledes mer det förflutna och ställer de jorda framstegen, genom en sblick på de yaste alstren. i desto bjertare och vackare dager. Dessa nyare elster visa hvad opografiska kåren kan och vill uträtta och ste gifva hvarje geograf ett orubbligt troende, hvilket för kåren är den säkrate borgen för att den utan fruktan för den est stränga kritik kan utgifva äldre arbeen, hvilkas relativa underlägsenhet dock j kan rubba det anseende kåren med rätta örvärfvat. Dylika äldre arbetens offentligörende är nemligen af största vigt för en llmännare kännedom af landet och kan ej og mycket påskyndas. Den verksamhet topografiska kåren på ednare tider lagt i dagen och hvarpå nu rågavarande karta ir ett lysande exempel, r så mycket mer förvånande, gom det lifgu sakintresset alltid gjort ett sednare arete-mer-omständligt och mångsidigt än ett Sregående och likväl deruuder haft att ämpa emot tllre, häfdvunna åsigter och rbetesätt, hvilka äro oskiljaktiga från en Idre institution, men hvilka derjemte, när e öfvervinnas, likt nedramlande murar fylla e grefvar, som hindra framåtskridandet och mintetgöra tanken på återtåg. NR mm MH et Dh KR dr be ot pt R fn ot få få FN pr jr Br Frk