Aftonbladet – 22 juni 1867, sida 3

Karta öfver Nykopings lön af topografiska rånen 1866. topografi eEhuru denna karta nyligen utkommit vi NM isar dock eo blott fyktig öfverblick af den elsamma, att den ej är något af topografisk Pp I kårens: nyaste alster. Vid en jemförels dI emellan nu ifrågavarande karta och topo grafiska kårens kort förut utgifna, i senar Alud dock uppmätta, kartblad öfver delar a Il Skåne visar sig bäst de berömvärda oci ! I stora framsteg denna kårs arbeten tagit I sednaste tider, och denna jemförelse tvinga Nijosa att uttala ett kritiekt omdöme om nt ifrågavaronde lönskertå, ehuru den blott och för sig sjelf betraktad utamtvifvel skull tjulivinoa sig ett högst fördelaktigt erkän jaande. I vissa afseenden skulle vi vilja likna n föreliggande karta vid en gengångare, fram i roanad af vår tidsanda för att b vittne Ilom en förfluten tid. Med stor kostnad och bl tids kens ejemn: liggjord n sätt, med allmänna karakter den större sllmän. heten är föga förtrogen och. hvars detaljer Hör den bildade toj blott ang kens sluttning be r opål I mält. Detta ritsätt gör gravyren I koppar, ojemförligt mycket dyr i I OT I med densamma vunna ändamålet förtjenar. Detta missförbällende emellen koåtvad och vyfta ökas ännu mer deraf, att en länskarta i så liten skala blott kan tjena till en allmän gcografisk-orogralisk öfv , ceral att den s allmänhet, för hvilken I karten är afsedd, kanske bättre skuile förIstå en dylik karta uten terräng-teckning, i gar samt sta öfandra föremål... Vi tro o3s uten drifi kuppa säga, att kost för en Å karta, jemförelsevis lika väl graverad i sten och med terrävg i så kallad crayonangr, skulle uppgå till blott en tredjedel hvad den nu gör. Nu är kartans förniogspris 4 riksdaler 50 öre. Efter beräkning uf samme nedsättning i försäljningspris, som i kustnad för ckning och graIYyr, skulle kartans prie kunna nedsättas till 1 rdr 50 öre, då likvisst papperskostoaden ej tages i betraktande, Man kan kanske antaga, att topografiska kärens länskartor säljas till dubveli så stort antal som dess bladkartor i dubbelt så stor skala, ehura de förra jemförelsevis äro mer än dubbelt js8å dyra. Detta bevisar ju, att de äro mer populära och att deras försäljning till lägre I pris skulle otroligt underlätta deras eprid tving och derigenom deras förmodligen afsedda hufvadändamål: att så vidsträckt som möjligt medde!a allmän topografisk bildning. IFurst vär eu sådan karta kan finnas i hvarje bondstuga och egas af hvarje lärjarge i folkskolan, fyller den fullkomligt sitt mål och föret då kunna dess upprätiare vara försäkrade om att deras mödosamma och berömvärda arbeten uppskattas till deras rätta värde och understödjas i samma mån. Vi ha sett två folkskole-inspektörer tillstyrka inköp af den af oss förut anmälda Suernströmska kartan öfver Westernorrlands län för folkskolorna p: det allmännes bekostnad. Med en karta upprättad medelst allmänna medel och vid hvilken vfseende ej jfr fästas vid penningförtjenst, borde något dylikt förhållande ej ega rum, utan den borde kuvnaå säljas till så lägt pris att den kunde bli: folkets eller Jänsinvånarnes egendom, utan att staten skulle för andra gången betala den, om den skulle t. ex. anses behöflig i folkskolan, der den enligt vår åsigt borde vara oumbärlig. Med allt detta föruteagda är det dock ej vår -mening--ett -alldeles..förkasta koppargravyrens användande för kartors mångfaldigsande. Koppargravyren eger framför stenlgrevyren egentligen blott fyra mer framstående fördelar -— en vida större lätthet att kunna på plåten uttaga och omarbeta s örre och mindre ytor; ett mindre utrymme för plåtarnes raagasinerande än som erfordras för stenar, hvilka senare dessutom äro mer ömtåliga: att aftryck kunna tagas till vida större antal af en kopparplåt än af en sten, synnerligast genom i senaste tider uppfunna sätt att: härda kopparn och dylikt, samt slutligen att grävyrea blir vida väckrare i koppar. Dessa fördelar öfverväga i många fall blägenheterna af kopparns sörre dyrhet. Vid sjökort, som ofta omarbetas, men endast i detaljer, och erfordra stoi:a upplaör samt fordra stor noggrannhet och å vilka gravyren är särdeles enkel och billig i förhållande till topografiska kartor, anse vi stengravyrs tillämpning vara, om ej miss-hushåliniog, åtminstone en kanske mindre välbetänst åtgärd. Vi vilja till och med lemna oafgjordt huruvida ej koppargravyrer kanske bör framgent bibehållas rid Topografiska kårens så kallade bladkartor i skaJan 1:100,000. Ingen opartisk sakkännare kan dock förneka, att koppargravyrens använd inde på nu ifrågavarande länskartor hädanefter, enär stentryckarkonsten i nyaste tid hos oss gjort sådana framsteg, blir en stor misshushållning. Genom mängsidigheten af stentryckerikopstens användbarhe: ha arbetspriserna blott blifvit medelst täflan pedtryekta och kartgravyren isten har deraf idit. Alla kartor som utgått fråa geologiska byrån och ekonomiska kartverket, båda af vida större vigt än det militära kertverket, ha dock blifvit på statens bekostnad graverade i sten, utan att någon lägenhet deraf! efter flera års erfarenhet försports. Tvärtom ha deremot stora besparingar för staten ock lägre försäljningspris samt stor vinstaf tid förmärkts, och dessa kertor ha dock varit ojemförligt mycket bättre än e fula och vtydligs öfvertryck på sten, som inkonseqvent nog tagits af Topografiska kårens i koppar graverade kartor för att säljas till lägre pris. Köppargravyrens obestridliga, rent konstnärliga öfverlögserhet framför stengravyren tyckes dock vara en i kartJarbeten gauska ringa faktor, ehuru mer epsidiga kartritare förmena tillvaron af en högre konstnärligheti kärtgravyr och tala om att ?framtrolla fängslande bilder? i terrängritning, Säsom bjert motsats mot dylika ttranden-, hvilkas sanning vi ej bestämdt unna bestrida, vilja vi blott anföra ett yttrande af en utmärkt tysk målare och tecknare, hvilken säsom födkrok ritade terräng i tjugo års tid vid preussiska generalstaben och om denna sin verksamhet yttrade: ich habe da in zwavzig Jahren geochselt?. Vi mäste ännu en gång erinra om att vi blott afse stentrycks användsnde till länskartorna, men att vi ej bestämdt uttalat oss efbot koppårgravyrens börttagande för topoTåliska kärens bladkartor. De flesta europeiska staters militära kartverk begagna ännu koppartryck, och till och med värt i militäriskt afseende mindre grannlåtsöfverflödiga brödraland med sinu stora, glest befo;kade landsträckor använder det. Vid sjökorts upprättande anse vi, såsom förut är sagdt, koppargravyr kanske nödvändig. yköpivgs läns karta är graverad et Wirsing, hvars namn vi nnder förliden sommars exposition hade tillfälle att se på en graverad kopparplåt och i Aftonbladet omnämna jemte den af fänjunkaren Herlin vid topozrafiska kåren på paper ritade profkartan. Som vi nu kritiskt uttalat oss emot koppargrayyrevs änvändande till länskartor, är det blott en enkel-gärd-af rättvisa att nu återupprepa hvad vi förut yttrat såväl med anledning af desta båda utstälda prof som ock vid andra tillfällen, att topografiska kårens arbeten i ritning och gravering troligen Tala Afnportvitftna af nå rmnn nutländel lås mat ; q j j i