Aftonbladet – 20 juni 1867, sida 3

; trakter. — Efter en varm uppmsning at I behjerta teaterns svära belägenhet och un lider erinran att den kungliga civillistans re -I dan betydliga tillskott icke kunde ökas, fö reslog grefve Löwenbjelm till anskaffande -Jaf medel: att, efter samma princip som fö! -I beskattning af öfverflödsartiklar, en bevill I ning påbjudes för dem som vilja begagna spek I takler; att denna bevillning klassificeras, så att de som begagna de första platserne erlägga 4 rdr om året och de som vilja be jgagna de ringare platserna 1 rdr, samt at hvar och en lemnas öppet att af fri vilja an I teckna sig å debetsedeln till högre afgift. . Derefter fick frih, G. F. Åkerhjelm ordet, IDet vore ej nationen värdigt om en sådan bildningsanstalt som teatern skulle gå under: nationen behöfde förädlande konstojutninar, men han betviflade att den frivilliga bevillningn skulle utgå tillfyllest och ville I derföre rösta för ett ärligt statsanslag, stort :130,500 rdr. ) Frih. L. Boije understödde de begge förra talarne, men önskade återremiss på det att J utskottet skulle utfinna ett bättre sätt än det af grefve Löwenhjelm föreslagna, till medels anskaffande; ty tal. föreföll det svårt att kunna kontrollera om den som köpte en teaterbiljett, hade vid mantalsskrifningen uppgifvit sig vilja besöka spektaklen; ty i teaterstyrelsens intresse låg att biljetter köptes, ehvad köparen dertill hade rättighet eller icke. I alla händelser borde teatern ej gå under, ty i alla tider har vården om de fria konsterna gått i bredd med nationalupplysningen. Härmed förenade sig hr P. G. Cederskjöld, men ansåg till förekommande af alla missbruk och obehagliga kontroller ?det simplaste, billigaste och rättaste sättet vore, att blott höja priset på biljetterna?. Kunde åter staten direkt understödja teatern, så föredrog tal. denna utväg framför prishöjningen på biljetterna. Hr C. von Hauswolff ansåg axiomatiskt att teatern var ett nyttigt bildningsmedel; men Pyederbörande borde göra ett noggrannt urval af pjeser och genom censur afskilja det i någon måtto anstötliga?; förordade att hvar och en som önskade freqventera teatern erlade en frivillig afgift derför, och trodde att oerigenom skulle en betydlig summa ingå. Men ingen kontroll vid teaterluckan bo.de användas och biljettpriset endast i nödfall höjas. Då grefve L. frisagt sig från all enskild egennytta, ville tal. göra sammaledes. Ödet hade undangömt honom på jen utom Bverges gränser belägen ö, der man ej är i tillfälle att njuta af andra spektakler än dem naturen skänker). Frib, OC. H. Anckarsvärd, som upplyste att han nyss u; pkommit på riddarhuset, begärde att grefve L—s memorial mätte få ligga på boraet till nästa plenum. Grefve Michael Anckarsvärd (fader till den förre) förmälde sig mer än en gång under riksdagens lopp hafva förvånvats öfver så många nya anspråk på penningunder-töd af staten; ansåg det nu ifrågavarande mindre nödvändigt; ville ej undersöka nyttan af spektakler, men bestred rättvisan deri att svenska folket skulle åläggas kontribuera till invånarnes i Stockholm nöje; hade ?lefvat den tid då inga sp-ktakler funnos i Stockholm, utom ett frans:t spektskel för hofvets räkving, men trodde att svensk redlighet och mannamod äfven då fanns?; förundrade sig högligen deröfver att man ville mäta Stockholm med andra rikens hufvudstäder der folknummern uppgick till närå en million. Spektaklet borde inrättas här så, att det kunde bära gig sj:lf, oeh erinrade att om än 1000 personers välfärd berodde af teaterns upprätthållande, så utgjorde svenska folket nära 2!a millioner, deraf många äfven förtjente medlidande. Hr Cederskjöld utvecklade än vidare sina åsigter; bevillningen för rättigheten att besöka teatern kunde blifva omärklig för dem som voro teaterns ständiga invånare; ju dyrare detta nöje blef genom biljettprisets höjning, desto ifrigare skulle man fika efter detsamma. Grefve Löwenhjelm upplyste grefve Ankarsvärd derom att den föreslagna bevillningen alldeles icke drabbade de fattiga, enär dessa äro frikallade från öfverflödsskatten. Att, såsom hr Cederskjöld föreslagit, höja biljettpriset, skulle skada teaterkassan. Friherre Jakob Cederström, som understödde grefve L—8 förslag om en bevillning, erinrade friherre Ankarsvärd, att hans yrkande det memorialet till hans beqvämlighet skulle ligga på borde:, af ingen hade blifvit biträdt och diskussionen var ju redan i full gång, hvarpå friherre Ånkarsvärd genmälde, att han ej kände något rum i grundlagen, som lade hinder i vägen för bifall till hans yrkande. Man hade sagt att denna bevillning ej drabbade de fattiga, men erinrade om svårigheten att bestämma huruvida den, som synes rik, alltid är det. De kontrakter, som teaterns sujetter erhållit, voro icke afslutna med rikets ständer, och följaktligen icke bindande, Talaren ville ) afgöra teaterns nytta och nödvändighet, men om en sådan ej kunde uppehållas af 0 å 80,000 personer, så vore spektaklet ndera stridande emot folklynnet eller or;anisationen förfelad. Hr O. F. Påhlman förklarade att hvarken van eller statsutskottets pluralitet med likvöjdhet betraktat teaterns bekymmersamma Y) Hr v, Hauswolff hade domsaga oå och var der bosatt. Vid gett andar and på riddarhuset beklagade han sig öfver att aldrig utan ra kunna bereda sig det