Aftonbladet – 20 juni 1867, sida 3

RR ——L sig i gungstolen midt på den hvita katten som han icke såg, for upp helt förskräck vid dennes nödrop och satte sig igen då platsen blifvit ledig, utan att syster Polla, attens höga skyddspatr nessa, fann för godi att yttra ett enda förebrående ord. Det var tydligt att något vigtigt var på färde. . Och så lästes brefvet, hvarefter följde en liflig öfvörläggning och eist ett besiut att hon om åtta dagar skulle få komma. Hvilken hon? Jo, en ung flicka om 22 år, dotter till en syskonens kusin, som bodde tolf mil derifrån, Den unga flickan, nyligen förlofvad med en brukspatron D., bade fått ondt i knäet, för hvilken åkomma läkarne föreekrifvit gyttjebad. Som nu — hvilket vi glömt att nämna — vår omtalta lilla stad utom många andra välsignelser hade rik till-ång på den ypperligaste gyttja, tyckte kusinen? att det vore serdeles roligt om hennes lilla Betty kunde under badtiden och kanske nägpen mänad derutöfver få vara i slägtingarnes värderade hus etc, etc. Sådant var förslaget, mot hvilket lektorn haft ingenting alls att invända. Tvärtom var han den förste att gilla det: Om de få ännu ett föremål att vårda, tänkte den he. dersmannen, slipper jag kanske någon gäng undan. . Och systrarne — hvad tänkte de? ?Nu ha vi?, sade Polla sedan de ingått i sitt gemensamma sofrum, vaktat Anton förefterhängsna fruntimmer i så många år, att det skall bli riktigt godt att få någon som ibland aflöser oss. Åldrig ha vi kunnat gå ut tillsammans, du eller jag, förr än antingen Sophi Sedbom, Malin Fuhre eller Julie Rehman varit här i något ärende, att icke räkna alla dem vi förut tröttat ut med vår vaksamhet. Ja, medgaf Netten, det blir lugnt, så mycket mer som lilla, snälla Betty, efier hvad hennes mor skrifver, icke kan gå ut, utan nödgas hålla sig stilla. Då har Anton både sällskep och vakt, hvilket sednare vi