Aftonbladet – 20 juni 1867, sida 3

af ofvannämnde inkomster 117,708 rdr 1( -sk., oberäknadt 42,879 rår och 650 son ) dels till extra utgifter vid kolonien, dels til andra ändamål anordnats. Men då friham ,nen på S:t Bartelemy efter freden mellar Il England och Förenta Staterna, samt Frank e I rike, Holland och Danmark, icke vidare an t,litades, eå upphörde med ens alla inkom ,ster från S:t Barthelemy, och moderlande a I blef nödsakadt anvisa medel till kolonien: I utgifter. Urtima riksdagen 1817—18 mottog der I före en k. proposition om anslag till k. tea 3 terns upprätthållande. Teaterdirektionens ordförande, geperalmajoren grefve Gusta -I Löwenhjelm, hade i ett till K. M:t ingifve -i den 6 Maj 1818 dateradt och direkte till . I statsutskottet insändt memorial, skildrat tea. -)terns förtviflade belägenhet. Det gällde nu mindre teaterns ?framtida öde? utan des: belägenhet under den allra närmast liggande I tiden. Det ögonblick närmade sig då grefve IL. icke längre kunde honorera de i K. M:ts 7 namn afslutna kontrakter med 300 vid tea. 3 I tern anställde personer, som med hustrur och barn utgjorde öfver 1000 och hvilka j hotades med den sorgligaste belägenhet. rets första qvartal hade förflutit utan nå. I gon inkomst af Barthelemyfonden, det andra I gick snart till ända med samma resultat; I teaterns tillslutning för sommaren var rära, och med recetternas upphörande vore ?den sista möjligheten att ens lifnära de mest beI höfvande vid teatern slut?. Om ej snar I hjelp beviljades egde grefve L. ingen annan utväg än att olagligt bryta kontrakI terna, hvarigenom sujetterna störtades i elände; teaterns upplösning blef äfven oundvikIlig. Densammas upprätthållande var dock ur litterär, politisk och moralisk synpunkt nödvändig. En reduktion kunde möjligen för framtiden åstadkommas; men planens utarbetande fordrade tid och lugn. Medel erfordrades till de löpande utgifterna för året, ty konmtrakterna skulle 1iörst gå till ända. Statsutskottet, som afgaf sitt betänkande sex dagar efter mottagandet af grefve L:s memorial, erkände teaterns nyttiga inflytande och föremål i flera hänseende?, men trodde att dess underhåll borde bero af de tillgångar som kunde finnas, utan att öka de allmänna utskylderna som statsutgifterna kräfva; erinrade att den summa som erfordrades var stor relativ till rikets knappa tillgångar; kunde ej föreslå något ärligt statsanslag, utan ansåg böra till K. M:t öfverlemnas att pröfva och förordna om en sådan organisation, som, af grefve L. antydd, kunde med testerns inkomster blifva förenlig; men hemställde dock att för löpande året mätte anvisas 30.500 rdr af statsmedel, dock under uttryckligt vilkor att staten för alltid fritoges från all vidare förbindelse eller utgift för teaterns behof? än de sedan äldre tid utgående 5900 rdr, ?söm till dra-. matiska spektaktlets underhällande finnas å staten uppförda?. Diskussionen i anledning 2f detta betän kande öppnådes på riddarhuset af grefve Löwenhjelm. Nytten och nödvändigheten af en nationalteaters underhållande hade så ofta blifvit ådagalagda, att en ny bevisning vore blott att med andra ord upprepa kända tankar, År teatern ej berättigad till ständernas omvårdnad? Skall endast erfarenheten gifva utslaget, sedan man handgripligen känt följderna af teaterns upplösning? Kan man ej inse verkningarne deraf på odlingen, språket och litteraturen? Vårt stränga klimat och den långa väg som utländska konstnärer hafva att färdas för att besöka hufvudstaden, bristen på andra förädlande nöjen tager man ej i betraktande. Vill man fråataga folket det enda ädlare nöje som allenast förmår draga de flesta klasserna ifrån den grofva sinnlighet, som nu allestädes synes blifva allt mer och mer rådande? Skola vi föret erfara den förödmjukelsen för vår nationalkänsla; att vara det enda civiliserade folk som icke har någon nationalteater, fastän vi egt och ega så ypperliga talanger, och ytterligare den förödmjukelsen att sakna ett hofkapell, hvarmed äfven de minsta hufvudstäder äro försedda, sedan vi egt ett hofkapell, hvilket såsom det nuvarande kan mäta sig med de första i Europa? Men hufvudfrägan var nu att gifva helgd åt svensk tro och lofven och 1000 svenska undersåters frälsning från oförtjent förderfP. Man hade sagdt att teaterstyrelsen skulle ordna allt blott för året och göra indragningar i tid. Men kan väl ett sådant verk vara proviso riskt? Skulle ej recetter:a minskas då personalen blef inkomplett, då de sceniska arrangementerna gjordes tvistiga? Dryga förskotter hade teaterkassan måst bestrida; för beredandet af större arbetslön hade styrelsen mäst utbetala mer än 6000 rår till honorarier åt författare och kompositörer; elevskolor bade blifvit anlagda, för att med tiden göra teatern så oberoende som möjligt af utländska talanger; löneförskott till ett belopp af 9000 rdr hade måst lemnas till sujetter som träffats af olyckor, och till besparings åstadkommande hade lysande effekter för teaterns behof köpts ur första hand för 17,000 rdr, som annars medtagit dubbla j, summan. Genom de uteblifna inkomsterna och de gjorda förskotten skulle i kassan en brist vid årets slut uppstå af nära 70,000 rdr ! — och på hvem faller denna brist? På sujetterna och deras familjer. När de ur. ståndsättas att godtgöra sina kreditorer och bli af dem instämda till borgrätten, och de förra instämma direktionen för att få gin rätt — hvad skall jag då inför-domstolen svara?? Skall ej ordet kontraktsbrott göra ett vidrigt intryck på hvarje riksdagsman? Det gäller att olagligen bryta 2 å 300 kon. RIO 3 Önnaedctalan mide 8 I Los Tr a