Aftonbladet – 20 juni 1867, sida 3

ning likväl något förbittrad af tanken på hvad han dagligen led af deras ömhet, som med maggördlar, isopst och harullsvantai botade gtt af pur välmening taga lifvet a honom, Det gick en ryslig tanke genom hans själ — en tanke på flyttning från denna outtröttliga vård. Han kunde söka eig en plats vid en annan skola, i en annan stad, i ett annat hörn af verlden, hvar som helst, der h2n blott finge vara i fred med sina böcker och sina tankar. Men så Korö för honom hans mors bild, hennes böner att han mot de värnlösa systrarne skulle vara en god broder, och så veknade sinnet igen och ban nästan förebrådde sig att han nyss varit eå Pevår?, Kunde hen icke dricka at välsignade töet dä, efter han dermed gjorde tva meniskor lyckliga och eftersom et i alla fall var oskaaupv... Och bäst han så satt och höll på att ång?! sin häftighet, kommo båda systrarne, som det tycktes helt försagda, gången utför och ned till mossbänken. Du skall inte bli ond, Anton?, började Polla helt blidt, ?men saken är den att vi fått tt bref af ganska stor vigt och vi ville så gerna bedja dig komma in och höra det, samt säga din tanke ...? Lektorn steg upp. Hans vrede var full komligt borta. Han hade ju fått sin vilja fram; han hade visat att han kunde trotsa ... och nu kommo systrarne med någonting nästan ångerfullt i sin ton... det var icke utan att detta litet smickrade den gode lek. torn. Men detta skulle ingen märka. Vi gå väl in då, sade han afgörande och satte på sig en min som om aldrig någon annan regerat häöset än han. Och systrarne voro nog kloka att finna detta alldeles i sin ordning. Men när de väl fått sin skatt innanför dörrn, låste Pollia förstugdörren i dubbelt lås och stoppade till yttermera visso nyckeln i sin egen ficka, för den händelse att Anton äter skulle få ett anfall att vilja pjuta af nattluften. j Och nu tändes lampan och Iektorn satte