Aftonbladet – 19 juni 1867, sida 3

rk-(en eller två nya skolor inom kort komm emjatt börja sin verksamhet. : Jisf betraktande uf de många svårighete: fem-öre-föreningen haft att bekämpa och de ut-) hastiga spridnieg den vunnit, kan man c ela I annat än känna sig öfvertygad, att den ä afjett Gudi behagligt verk. Såsom bevi eh. It härpå anfördes följande händelse, som vitt ettnar om Guds vishet och kärlek och hur igunderbart han leder våra vägar. En kor afltid efter fem-öre-föreningens stiftande, in er, , samlades den 2 Mars, efter ett offentlig usföredrag, en ganska betydlig kollekt till för kal mån för skoicrna i Lappland, och dage; om I derpå, den 3 Mars, ankom till Stockholn an Maria Magdalena Mathsauiter, att begär an hjelp för sina olyckliga landsmän. Vic llaltanken på detta underbara möte ni2lla a) I hjertan, som ej kände hvarandra, kan mar ch ej underlåta att med hög röst säga: Der ptanke, som ledt till grundandet af fem-öre. ta föreningen, har Gud sjelf ingifvit. tt) Hvarje kristligt verk röner motstånd af ån I verlden, och det Lappska missionsverket har n-i detta fall varit utsatt för samma öde. InÅ IDet lappska folket är ej mottagligt för -j vändningar af alla slag göras; här fram.höllos två af de vanligaste. Man säger: ?Vi erkävna att ert verk är ett Guds verk och äfven mycket nödvändigt; men vi ha tillräckligt många fattiga i vår närhet och kunna omöjligt ej på samma gång bistå det elände, som omgifver oss oci det som är längt aflägset.? Talaren ville antaga att de, som göra denna invändning, mena allvar. ligt och ej blott derigenom vilja afkasta sig en besvärlig börda. Men är det på den kristliga verksamhetens fält en grundregel, att ett verk nödvändigt utesluter arbetet för ett annat? Kan den sanna menniskokärleken blott ha en blick och en allmosa ör det under ögonen varande eländet? Nej, då lifvet, det sanna lifvet, bor i hjertats djup, då är nöden alltid nöd, då hängilver sig hjertat öfverallt der detfinnes ett elände, ty arbetet, i stället att vara en möda, blir ett allt mer tillväxande behof. Dessutom, hvad är det man begär? Ett varmt intresse för det Lappska missionsverket och ett bidrag af 5 öre i veckan, hvilket utgör 2 rdr 60 öre om året! En annan mycket vanlig invändning är: bildniog, det är förlorad möda att arbeta på dess moraliska och intellektuella uppfostran; lapp.n är en oss underlägsen va-. relse.? Kan men vara en sanp kristen och göra en sådan invändning? Äro ej alla menniskor skapade af samme Fader? Äro de ej alla kallade att lära känna samma sanning? Kan man vara en sann kristen och ej tro på den menskliga jemnlikheten. Dessutom ha vi, Gud vare lofvad, till besvarandet af denna invändning, glädjande takta, som bevisa att det lappska folket är mottagligt för utveckling. Här anfördes ur missionstidningar och egenhändiga bref tillfredsställande underrättelser om de framsteg barnen gjort i skolorna. Afven leddes uppmärksamheten på något, hvarvid man hittills ej fästat nog afseende, vemligen det lappska folkets sedliga karakter. Vid jemförelse af de statistiska uppgifterna befinnes, att i rikets hufvudstad, som redan gett så mycken upplysning stråla och som fått så mycket mer undervisning än Lappland, att i Stockholm rära hälften af de barn, som årligen födas, är oäkta, då deremot i Lappland knappast en femtondeld är oäkta. Må man derföre upphöra att tala ? om Lappens underlägsenhet; det lappska PR folket har hi tills fått föga och likväl står o, det i sedligt afseende högst i hela Jandet. fr Se här ännu ett faktum som anfördes och fö J 4 1 C ; f C Y t t l I C t Vv t) 1 b i som är eo uppmaning till hvarje kristen: Bönderna Anders Nilsson i Bastuträsk och Nils Petter Nilsson i Kuaftens by, hafva nyfa ligen lemnat hela sin egendom att användas ); ill inrättandet af barnhem. Pc Derjemte bör det intresse, s m utlandet visat för lappska missionsverket, innerligt Ino slädja våra hjertan; det är ljuft att mötal hg leltagande hjertan låpgt ntom de gränserhi nom hvilka vi verka. Under de två sista 4 iren hafva Holland, Frankrike och Schweitz ) få ändt bidrag till lappska mi-sionen; föredrag ;fver Lappland hatva hållits i -täder och pj yar, hvarvid kollekter insamlats till förmån Th ör detta land. För några veckor sedan, på eft n resa till Schwez, hade talaren denGu djen att uppbära mindre penningsummor Leppland i Köpenbamn, Hamburg och ma ineve, sor Det är en pligt för hvar och en af oss tt efter sin förmåga sysselsätta sig med ma en lappska missionen, det är vår pligt att all itressera oss derför och att unde:stödja den enom våra frivilliga bidrag. Det är en ick ligt för oss att blifva medlemmar af Fem-häs ce-föreningen och denna förening är utan oct tekilnad till för alla, för den fattiga så väl lite om för den rika; det är ej derför att man itt mindre, som man ej skall känna behof F att ät lidande bröder dela med sig aflatt vad man erhållit af Gud. Nöden är omätpos g i Lappland — det finnes hundratels arden a varelser, som icke hafva något att stilla att n hunger med, det finnes kundratals arma wrelser; som lefva i den fullkomligaste ty I uunnighet. — ?Låtom oss stå upp och tacka ej f ir Gud, som gifvit oss så mycket, låtom och s deraf dela med oss åt dem som: intetnär: fva; låtom oss vara vittnen om Guds kärk på jorden, verktyg för hans eviga förlåta rmande! Ingenting får hindra oss, då dethäs fråga om att arbeta för Gud. Lätom oss fran stiga kärlekens herrliga höjder, följande tion su vår Frälsares och Mästares fotspår......ning i man bär kärleken i hjertat förvandlas S: igten till glädje, till frid, till bänryckning ! ser; h den gudomliga glädje, som kärleken doch ter oss skörda på jorden, skall blifva ossspar försmak af den kommande sällheten.? — från ?O Gud tala till våra eamveten, värm våra erfan och välsigna vära beslut !? vid Härmed följer en redovisning för de kol7 1, ter. som hlifoit insamlada i fincka hur lynto