Aftonbladet – 19 juni 1867, sida 3

dagar. Hon talade gerna i litterära ämne: och blef alls icke missnöjd om man miss tänkie henne för att ha skrifvit åtskillig; småsaker i landsortstidningarne under si naturer, dem ingen i den lilla staden känd till. Hon sade vid sådana tillfällen ick precist ja, men icke heller afgjordt nej bon såg mystisk ut och kunde till och mec ibland rodna vid dylika beskyllningar. Nu bad hon, som sagdt, lektorn taga plats. Och lektorn tog både den och boken son läg uppslagen på bordet, höll den framfö sina. närsynta ögon och frågade helt lugnt: PAr det någonting här i die Kindes. mörderin4t?7 Gud!? utropade enkan och rodnade ände upp i hårfästet, i det hon hastigt tog bo. ken från den förvånade lektorn. Kan ni verkligen tro mig om att läsa ett sådant stycke?? Ar det för svårt för frun?? frågade lektorn oskyldigt. För svårt?, stammade enkan; ?ja, det är verkligen för svårt, det är mer än för svårt... Det är af högst slipprig beskaffenhet.? Åh, sådant pruderi!? utbrast lektorn med den rättframhet,; som alltid utmärkte honom, Dessutom?, fortfor han, ?hur kan frun veta af hvad beskaffenhet stycket är, då frun icke läst det?? Har jag icke läst det!? höll enkan på att utropa; men ändrade det till: Säger icke sjelfva rubriken att man gerna hoppar öfver det?? För ingen del, bestred lektorn. Och minst borde en qvinna förakta en annan qvinnas olycka, änger och bot. Det är ett stycke af gripande skönhet. Hennes själskamp är så mästerligt skildrad; hennes kär. lek har varit så litet beräknande, hennes