Aftonbladet – 19 juni 1867, sida 2

ina gevär hemma. Den frivilliga styrkan r enrollerad endast och ailenast i ändamål ls tt skydda landet mot en utländsk fiendesf nfall, och endast i denna tjenstgöring kan a lenna styrka, såsommilitärtrupp, lagligen mvändas., Detta kunde visserligen tyckas fgöra hela frågan; men det är härvid en pmständighet att tillägga, som vid första våseende lemnar den ånyo nästan lika oafjord som förut. En frivillig upphör icke, genom att blifva frivillig, att fortfarande nnehafva sin egenskap af Hennes Majestäts undersåte, och alla Hennes Maj:ts undersåters rättigheter och skyldigheter i upploppstid äro så omfattande, att hvarje individ, och följaktligen hvarje antal individer, kan få sig älagdt och väntas skola fullgöra, allt det, som någonsin kunde väntas af frivilliga. ?När den allmänna freden angripes eller hotas, är den civila myndigheten behörig att inkalla alla medborgare för att bistå vid oroligheternas qväfvande. Och detta inkallande är icke blott och bart en inbjudning eller tillåtelse. Det är cn befallning, som alla drottningens undersåter äro vid bötesansvar pligtige att hörsamma. Det följer således genast deraf, att frivilliga kunna befallasatt göra tjenst såsom extra konstaplar. I vanliga fall består en särskild konstapels vapen af en kort käpp eller batong, och han handlar i ening, med den reguliera polise under den vanliga civila myndighe. Men lagen erMET grader nödvändighet eller nödant 0CM medgifver, att särskilda konPars Plämpliga åtgärder? må rätta sig efter omständigheternas kraf. Om föremålet eller proportionen af upploppet skulle vara allvarsamt oroväckande, kunna de, som deltaga i dess qväfvande, begagna hvilka slags tjenliga anfallseller försvarsvapen som helst, skjutvapen deri inbegripna, eburu dessa endast få nyttjas i yttersta nödfall. Det är vidare tillåtet och skulle i sjelfva verket icke rimligtvis kunna förbjudas, att personer, hvilka under sådana omständigheter tjenstgöra såsom särskilda konstaplar, få göra bruk af allt slags disciplin eller organisation, som de kunna ha förvärfvat och som göra deias bemödanden verksammare, Ehuru slutligen personer, som på detta eätt göra tjenst, alltid, såvidt möjligt är, skola mottaga sina order från den civila myndighetens tjenstemän, äro de dock icke vid frånvaron af en sådan myndighet fritagna från den skyldighet, som åligger alla hennes majestäts undersåter, att kufva upplopp genom lämpliga ätgärder i enlighet med omständigheternas kraf. Häraf följer alltså, att befälhafvaren för ett kompani af frivilliga kan samla sin trupp, att denna trupp kan beväpna sig med sina gevär, samt att den kan draga vinst af sin yrkesdisciplin och organisation för att handla tillsammans, såsom den skulle göra på parad eller i fält. Detta är åtminstone den tolkning vi vilja gifva cirkulärets ordslydelse, ty ehuru man med synnerlig spetsfundighet har sökt bevisa, att en frivillig får begagna ctt eget gevär, men icke ett regeringens gevär eller regeringens ammunition, kunna vi icke finna ett dylikt undantag vara gjordt i det dokument, som ligger framför oss. Tvärtom förklaras det tydligt, att aila, de frivilliga inbegripna, få, om faran är trängande, ?beväpna sig med och begagna sådana anfalisoch försvarsvapen (d. v. s. utom-konstapelsbattongen) som kunna stå dem till buds?. Det måste erkännas, att icke en enda af dessa föreskrifter lämpligen kunnat uraktlåtas, och likväl kan det sannerligen tyckas, då de ella sammanläggas, som om det ursprungliga förslaget blifvit helt och bållet undanröjdt genom de bifozade förbehållen. Men detta är icke alldeles fallet. Det förblir ännu klart, att de trivilliga icke kunna i ordens vanliga bemärkelse inkallast af den civila tjenstemannen: En borgmästare kan icke skicka till en befälhafvande officer, ej heller kan den befalhafvande officeren kommendera signal till samling eller de frivilliga infinna sig i uniform och med vapen. För att åstadkomma det resultat, som vi beskrifvit, måste många vilkor kombineras. Om upploppet är så allvarsamt, att bruket af eldvapen är lämp ligt och nödigt, om ett visst antal konstaplar, som taga sin tillflykt till detta rapen, råka vara frivilliga skarpskyttar, om de fåka befinna sigtillsammans på samma fläck, om deras officerare råka vara närvarande cch den civila myndighetens tjenstemän råka vara frånvarande, då, men blott då, kan ett antal frivilliga praktiskt uppträda såsom en militärisk trupp för att förqväfva oroligheterna. Detta är en helt annan sak än att ställa de frivilliga likasom den reguliera armens trupper till den civila myndighetens förfogande, och mindre, tyckes det oss, hade svårligen kunnat göras i enlighet med förstånd och klokhet. Alt ha föreskrifvit, att frivilliga i intet fall, icke en gång i deras egenskap af enskilda medborgare skulle hjelpa till att upprätthålla lugnet, skulle helt enkelt ha varit att beröfva det allmänna lugnet dess mest naturliga upprätthällare. Den till särskilda konstaplar bäst passande klass vid behof är den klass, som rekryterar våra frivilliga kårer — de unga, rörliga, kraftfulla och af allmän anda lifvade medlemmarne af kommunen, och det skulle vara orimligt att påstå, att deras tjenster vore otillåtna. Men om sådana tjenster väl en gång blifvit lagligen tillåtna, följer allt det öfriga, ty om man vädjar till styrkan och nägra särskilda konstaplar behöfvas till tjenstgöring, måste de nödvändi2t göra tjenst på ett sätt, som gör deras upp.rädande i högsta grad verksamt i förhållande till tillfällets vigt. För öfrigt äro vi ingalunda säkra på, att icke den anledning, som gaf upphof åt tvisten, skulle ha rättfärdigat användandet af frivilliga i deras regelbundna militära egenskap. or Ho Ft RA