Aftonbladet – 19 juni 1867, sida 2

grefve Warrens hastigtjäfram till en hög mur. I denna mur var infattad en låg, besla gen, igenlåst port, som icke tycktes på många är hafva öppnats för någon lefvande varelse. Grefven stannade och kastade ytterligare en granskande blick utefter gatan. Ingen vandrare syntes hvarken på trottoi. ren eller körbanan. Ingenting misstänkt. Han bultade två lätta slag med temligen långt mellanrum och väntade. n nyckel hördes gnissla i låset. Grefven bultade ånyo tre elag, hårdare och häftigare än förut. En röst frågade innanför porten: Noäl?? Edme!? svarade han. Porten öppnades utan minsta buller. Grefve de Warrens smög sig in genom öppningen och porten stängdes äter efter honom. Han befann sig i en, trots årstiden, lummig park. Parken tillsammanhängde med hufvudbyggnaden af egendomen n:r 35 vid gatan Astorg. Det var i denna mystiska, hermetiskt tillslutna och till utseendet åldriga och ödsliga byggnad, som vissa hyresgäster i det af peppa Pinson vaktade huset hade trott sig genom de stängda jalousiernas springor se fantastiska ljus sent inpå nätterna. Men grefven var icke ensam. Bredvid honom stod den pereon som öppnat porten till denna tysta park för honom. Denna person var en ung flicka om sjutton eller på sin höjd aderton år. Vid första ögonblicket fanns ingenting ovanligt hos henne.