Aftonbladet – 19 juni 1867, sida 2

STOCKHOLM der 19 Juni. En bland de ömtåligaste frågor, som yppa ig i sammanhang med uppkomsten i ett and af en frivillig folkbeväpning, är frågan m den ställning de frivilliga kunna och öra intaga i händelse af inre oroligheter. unna de af ordningsmakten tillkallas för tt bidraga till lugnets upprätthållande? iro de pligtige att hörsamma en uppmaning detta hänseende, om den till dem framtälles? Och skulle de; om de tillkallades ch om de hörsammade kallelsen, vara att etrakta såsom krigsmanskap? och ega att lagstadgad ordning använda vapenmakt?? I värt land ha lyckligtvis dessa frågor ittills icke behöft sätta hvarken myndigheerna eller de frivilliga i förlägenhet, och nöjligen kan man äfven anse dem tillfylestgörande samt afgjordt nekande besvaade genom kongl. kungörelsen den 8 Mars .861, hvilken antyder -skarpskytteföreninsarnes ändamål och bestämmelse vara, ?att farans stund medverka till fäderneslandets örsvar?, och hvilken i sin tredje punkt frågasätter uppbåd af skarpskytteförening ch skyldighet för denna att fullgöra imvisad : tjenstgöring endast för det fall, utt: krig: mellan Sverge och främmande nakt blifvit förklaradt eller rikets lugn af fttre fiende så allvarligen hotas att svenska srigshären mobiliseras?. Au ytterligare förtärkes denna uppfattning genom bestämnelsen i kungörelsens fjerde punkt, som stadgar att då skarpskytteförening sålunda ir till aktiv krigstjenst uppbådad, lyda de. medlemmar under gällande krigsle Mt emellertid fall kunna förekor e ma då civil myndigheten på en pla3 kunde finna det önskvärdt att anli, till hands varande fri villige att af.cyre oordningar, och då äfven le frivilige kunde finnas villiga att dertill ndverka, inses lätteligen, och man står då framför den af oss antydda dilemma med afseende å frågan huruvida de kunna betraktas såsom krigsmanskap? i laglig mening eller ej. Det säges ha varit ett ögonblick ifrågasatt, att Stockholms skarpskytteförening skulle anlitas att deltaga i vakthållning inom hufvudstaden vid den tidpunkt då representationsreformen skulle förekomma hos ständerna. Man hade dock tid på sig att förbereda andra säkerhetsåtgärder ör den händelse lugaet skulle ha blifvit stördt; men detta kan icke alltid vara bändelsen, och ett fall har verkligen förekommit här i Stockholm, då den qvistiga fråsan om skarpskyttarne kunna i fredstid lagligen anses såsom krigsmanskap lätteligen hade behöft bringas till afgörande, vi mena det tillfälle då härvarande skarpskytteförening bestridde hela vaktgöringen inom hufvudstaden och det således var till dem som civilmyndigheten hade måst vända sig om någon handräckning erfordrats. Lyckligtvis bragtes man icke i den kinkiga belägenhet, som hade inträdt ifall någonting inträffat, vn efteråt hade påkallat domst lIsbehandng. I England har den brydsamma fråga, på hvilken vi här hänsyfiat, nyligen framställt sig praktiskt på sådant sätt att krigsministern funnit sig föranlåten att genom ett utfärdadt cirkulär söka bringa saken på det klara. Då ett fenier-anfall nyligen hotade Chester Castle; utgjorde de frivilliga nästan den enda militärstyrka, som fanns till hands för att beskydda platsen och dess förråder. Det blef visserligen ingenting af alltsammans, men frågan huruvida de frivilliga hade kunnat i händelse af behof anlitas blef emellertid bragt å bane och har föranledt krigsministerns, efter kronjuristernas hörande, utfärdade cirkulär. Genom detsamma förklaras visserligen å ena sidan, att de frivillige icke kunna af. civilmyndigheten inkallas såsom militärtrupp för att biträda till lugnets återställande, men att, å andra sidan, det tillkommer de frivillige, liksom alla andra medborgare, att på uppmaning tjenstgöra såsom konstaplar, och att det då icke kan förmenas dem om de; vid fullgörande af denna sin pligt, tillgoGogöra sig sin militäriska disciplin oca ötning. Med andra ord tyckes detta vilja säga, att de icke kunna tillkallas såsom militärtrupp, men en gång tillkallade såsom konstaplar, kunna de uppträda och handla: såsom militärtrupp. Cirkuläret är, säsom man finner, temligen mycket stäldt på skrufvar och det kringgår genom några behändiga juridiska finter det hinder, som lagen kunde lägga i vägen för användande af de frivillige för att qväfvå ett uppror. Många ha funnit de i cirkuläret uttalade åsigter mycket betänk liga. Andra, och bland dem Times, mena att man icke förnuftigtvis kan komma till något annat resultat. Då, efter hvad vi antydt, enahanda fråga lätteligen kan komma att förete sig äfven här i landet, återgifva vi här de betraktelser Times egnar åt ämnet: Såsom regel? — säger T1mes — och såsom ett enkelt svar på den ursprungliga frågan om den frivilliga styrkan kan laglisen tillkallas för att understödja civilmyndigheten vid undertryckande af oroligheter eller uppresning, förklarar krigsministerns cirkulär utan tvekan och förbehåll, att civilmyndigheten icke i något fall tår tillkalla de frivillige för att såsom militärtrupp bidraga till lugnets upprätthållande. -Detta ir afgörande för tvistefrågan i sin enklaste orm. Kort och godt, de frivillige kunna cke tillkallas. Ett upplopp må vara huru irsinnigt som helst och u.sigterna aldrig så vetänkliga, så kunna de frivillige icke användas såsom reguliera trupper, till civilmyndighetens bistånd. Så misstänksam är agen, att de frivilliges uppträdande såsom organiserad trupp icke är tillåten ens om le skulle vara utan sina vapen. Borgmästaren kan icke tillkalla dem för att uppräda såsom trupp under sina officerare för ugnets upprätthållande äfven om de lemna