nande men på samma gång litet förlägen. Jag tror nästan han är inne i sitt rum och ser öfver gossarnes krior.? Ack, då vågar jag inte störa honom. Jag ville annars frågat honom om en me: ning i ett af ächillers poemer som är mig oklar. ?Du håller på och studerar språken allt-jemt?? ?Ja. Du tror icke, dyra Netten, hvilka rn man derigenom kommer i besittning afl ?Men goda öfversättningar?, invände Netten och tänkte på klosterbarnen, ?goda öfversättpingar af gamla mästerstycken skulle jag tro äro lika bildande...z ?Misstag, min vän, misstag. Språkstudier upplysa förståndet; de äro för själen och tanken hvad gymnastiken är för kroppan, Romanerna lägga endast an på kän sljan —Ja, det är gin props egna prd jag citerar. När hån Sagt något kommer män ihög det, Men, söta du, då å vi bort kill gpngan ett slag. Tänk om fora bedja dig sätta pod i löneajn i — jag vet intet angenämare och mera svalkanac än att gunga.? . L Netten borrade xtosterbarned in emellan jasminhäckens täta löfverk, tog äfsingarne hastigt på armen, kastade en afskedsblick på sina kära svanor ogh följde den svärmiska enkan, görande en stör krok för att undgå den bereå der Anton möjligtvis ännu var qvar. Men Netten hoppades dock att Polla varit omtänksam som vanligt. Nu begaf sig att gungan var midt för lektorns fönster. Alltså placerade sig enkan med möjligaste grace densamma, lutade sig behagfullt bakut och tycktes alldeles okunnig om att den lilla runda hatten halkat något på sned, så att det rika håret —