Aftonbladet – 14 juni 1867, sida 2

Article Image
UusIttURSalacIining och ajiltlsa InNnvVegteDbuS I eräkningen af sedelstocken, öfverflyttades å lånafdelningen till skenbar minskning af edelstocken. Dagen före Carl Johans sista sjukdom ppstod, den 25 Jan 1844, hos fullmäktige örnyad fråga om åtgärder för förstärkande f metalliska kassan och beslöts att i flera us i Hamburg och Lond-n begära kreditiv, ån och silfverleverans samt framställning os K. M:t om bemedling i ministeriel väg. istnämnde ovanligare anmälan bestreds af r Schartau (men understöddes vid votering lott af 2 ledamöter) såsom ädagalägzsande nisstroende hos bankostyrelsen till sin egen tällning som finansiel myndighet och möjiggörande hemlighetens yppande i otid. jamma dag på qvällen framförde finansmiistern Munthe fullmäktiges framställning i ch på natten träffades den gamle kungen: f sitt sista svåra sjukdomsfall. Brefvex-l. ingen om utrikes län eller krediuv blef. tan resultat. Den 28 Mars annonserade fullnäktige i statstidningen om lån å2,000,000 1. dr silfver till återbetalning under 30 är,l: nen iatet anbud ingick. — ; På sommeren 1844 sammankallades rikets. änder till urtima riksdag, då biskop Agardh . örande ställningen i landet uppläste i preste-: ståndet två anföranden, den 24 Augusti och len 2 Oktober. Om det förra yttrade Afton: ladet: ?Den tafla hr A. uppdrar af landets : illstånd och hvilken ej består af fantasivilder, utan af siffror, är så mörk, att nåsonting dermed jemförligt ej förekommit på änge och utgör onekligen den mest ekä-l; ande motsats till alla de lysande hofförgyllvingar, som under gamla systemet fram-. vållits för allmänheten.? Af dessa anföranden införa vi här ett ammandrag. Läsaren Dehagnde iakttaga, utt det ej är våra ord, utan Ågardhs. Skillringen är så slående lika med nuvarande örbållandet, att man lätt kunde förledas att nisstänka en sednare penna. Observeras vör äfven, att alla värden äro anförda i rdr vanko. Bankens rörelsekapital var 1834 34 mill. Jar 1844 sjunkit till 25, med blott 19 iomopp. 1834 var utelöpande sedelstocken 2!a säng skattebeloppet, 1844 blott 112 gång. 1836 var metallkassan 19 mill., 1844 3. På ) är ha 11 mill. gått ur landet. 1836 var netallkassan öfver hälften af sedelstocken, 1844 2 mill. undec reglementets föreskrift. 1834 hade Sverge ej fast utländsk skuld; 1844 bruksegendom betungad med 10 mill. och banken söker 513 mill. lån: på 10 år 15 mill. skuld. Före 1834 stor öfvervigt i hanleln, efter 1834 måste öfverimporten betalas med metallkassan och hypotekslänet. Dertill hos enskilde Pen oerhördt ökad skuldsättning alla möjliga former? Banken på 10 år ökat sin ut äning från 17 till 25 mill. Ökat utlåningen, minskat sedelstocken. Dessutom nya privatbankerna utlånt 6 mill., brukseg. bypotekskassa 8 mill., skönska hypot. inr. 3 å 4 mill, Alla kassor ökat utlåning, så att enskilda skulder i landet ökats med 30 mill. Jorden så tyngd af skuld, att kassorna, som ej låna öfver 1a egendomsvärdet, snart ej kunna utlåna, af brist på säkerhet, ej på lånsökare. Derför måste borgenssystemet tillgripas; sedan jord ej är att pantsätta, pantsätta mvånarne hvarandra?. På 6 år äro lagsökte 21 mill., sista tiden 4 mill. pr år. Häraf 11!2 mill. hos allmoge och 1!2 hos torpare och tjenstebjon. ?AIl personlig kredit i det närmaste försvunnen. Långitvare frågar endast efter säkerhet, ej efter låntagarens heder och sträfsamhet?. Före 1835 pauperismen okänd i Sverge. ?Vi hade fattiga, men inga proletärer?, Sedan har pauperismen uppkommit och ökats ?till en grad, nedslående för menniskovännen, förvånande för statsmannen?., Taflan fulländas med skildringen af fångvården, ?de till en oerhörd grad tilltagande kostnaderna för blotta forslingen af tjufvar och arbetslösa?. Penningbristen blir med hvar dag mer tryckande. När rörelsekapitalet minskas, bli alltid vissa behof oföränderliga, så att minskningen trycker endast öfriga rörelsen. Sådana äro: statsbehofven 12 mill., enskildes räntesjuld 6 mill., Stockholms rörelsekapital sofa alltid sist minskas. Dessa stora summor, utgörande nästan hela rörelsekapitalet, undandragas vissa tider rörelsen. Den ringaste minskning i penningstocken trycker således så mycket härdare, gom den träffar endast en del af rörelsekapitalet, som qvarblir i rörelsen utöfver dessa summor. Fortfarande penningbrist vållar varuprisers fall, egendomars vanvärde, slutligen arbetslöshet för massan af folket. Egendomsegare tvingas att sälja. De stora Höganäsverken säljas nominelt till 25 proc., men genom förlorade räntor till 10 proc. af hvad de kostat. Mekaniska verkstäder rnedläggas. Ovens kan ej finna köpare, hvarigenom 100 arbetare bli utan utkomst och delvis flyttat sin arbetsskicklighet ill främmande land. Nyköping skall försäljas. Dessa präktiga verkstäder anlades med beräkning på stigande industri, på fabrikers anläggning och utvidgande, hvarisenom nya maskiner skulle behöfvas. Jag vill ej nämna jernbruken, Men äfven landtegendomar falla i pris. De stora Edsvallaegendomarne i Vermland, som ej blott bestodo i bruk, utan ock i dyrbara skogar, utomordentligt gifvande laxfiske, förträffligt skötta landtgods, alla dessa herrligheter ha sålts till hälften af hvad de förut skulle sålts till, och Ha ändock, styckade i fem lotter, ej kunnat köpas af enskilda personer inom provinsen. Flere skånska guds, såsom Marsvinsholm, ha sålts från slägter, som egt dem i sekle:. En mängd egendomar köpts af utländningar: Bälteberga af en dansk för 100,000, Bjedesjö af en tysk för 50,000, Snapparp af en tysk för 50,000, Micklagården af en tysk, del af Vegeholm, o. 8. v. Detta bevisar, ?dels att landtegendomarne fallit under det värde de skulle hafti andra länder, dels att svenskt kapital ej kan skaffas att betala dem, dels att det onda är nära att angripa sjelfva landets grundkapitaler, källan till all förkofran, jordbrukets välstånd?. Då jordbrukets produkter falla i vanpris, jordegendom faller i värde och all spekulation upphör, måste arbetstillfälle minskas och stora massan sakna arbetsförtjenst. Tilltagandet af lösdrifveriet, tiggeriet, brotten mot egendom står i närmaste sammanhang med arbetstillfälle, och kunde arbete erbjudas öfverallt, skulle lösdrifveriet försvinna. Detta hjelpes endast genom ett penningvåsen, som öfverallt framkallar arbetet och produktionen. Folkets arbetslöshet är sista länken i kedjan. Dock ej den sista, ty denna arbetslöshet måste framkalla OA

14 juni 1867, sida 2

Thumbnail