Aftonbladet – 14 juni 1867, sida 2

föda, ehuru potatesodling betydligt tillväxt. Af hvete exporterades förra perioden 101,100 t:r, under sednare 4200. Under förra importerades 450 t:r, under sednare 27.200. Retrogradationen af råg var således 220,700 t:r, af hvete 123,600 och af korn 76,900. Beräknas hvete till 10, råg till 8, korn till 3 rdr, så gör öfverimporten under 7 är 3,380,500 rdr eller 483,000 pr år. Endast hafresädet har ökats; men detta bevisar snarare ett aftagande än stigande åkerbruk, emedan hafrekulturen försvinner i samma mån åkerbruket stiger. (Detta som ins. i Aros kallar att åderlåta sig för att sälja bloden?, inträffade således långt före frihandelsperioden). Afvena poiatesodlingenframskred, men det visar, att vi närma oss IrJands välmåga. Boskapsskötseln tvinar oaktadt all uppmuntran. Importen af hudar och skinn har stigit från 1,584,000 skålp. är 1833 till 3,444,000 skålp. 1842. Uliimporten fråa 1,290,000 skälp. till 1,646,000. Talg från 100,000 till 140,000. Fabrikerna äro med få undantag i ett ?vanmäktigt och till en del aftynande tillstånd?. Eskilstuna kan ej höja sig. Nyköpings och Owens verkstäder ha gjort bankrutt. Motala drifves med föga vinst. Förklädesfabrikationen ha vi gjort oberäkneliga uppoffringar och dock har den obetydligt ökats, men importen af ylleväfnader fördubblats. Stockholms handel är i märkbart aftagande. Sverges induostriella ställning och folkets välstånd ha varit i aftagande alltsedan 1834, hvilket äfven haft inflytande på folkökningen. Sådant var Sverges tillstånd 1844, då ingen stymmelse till frihandel fanns. Hur skulle då nu frihandeln kunna vara orsak till samma resultater, som 1844 visade sig utan frihandel. Blott detta är nog att rättfärdiga välfärdsutskottets af riksdagen gillade åsigt. Agardh ansåg krisen 1844 vara en följd af realisationen 1834 och pennisgväsendet i allmänhet.