Aftonbladet – 13 juni 1867, sida 3

skulle önska du inte brydde dig om de husiga affärerna. Jag har mina skäl att benålla Cilla. Nå så skicka åtminstone in henne så gälan som möjligt?, bad lektorn och försvann dörren till ein etuderkammare för att rädda ig undan en föreläsning i den högre moraen, deri syster Polla borde sökt och fått en profession. Sådana voro i korthet egarne till det rödmålade huset. Det var en onsdagseftermiddag och det klaraste solsken. Lektorn halflåg på en af bänkarne i bersåen, med hufvudet hvilande på en broderad kudde, som syster Netten burit ut för detta ändamål. -Pipan, hans trogna vän och följeslagerska, höll han i ena handen och ett filosofiskt verk i endra. Han var riktigt sitt esse. Polla var så äfven, der hon med ett hiskigt mordinstrument, den stora köksknifven hand stod midt i en bönsäng och afskar den ena bönan efter den andra, Sastande dem . den korg som Cilla för ändamålet höll tillreds. Den stora sommarkråkan af gredelinrandigt kattun omslöt lik en sufflett hennes sträfva anlete, och hushållsförklädet af oblekt blånvgarnsväf gick ihop i ryggen. Byster Netten satt på den romantiska mossbänken ner hos ankorna, dem hon roade sig med att betrakta genom ett förstoringszlas, som lät dem omskapas till svanor. Det var rätt roligt Syckte syster Netten, hvars rika inbillningskraft dessutom ofta förskaffat heune dylika nöjen, dem hon dock behöll alldeles för sig sjelf, ty om hon yppat dem skulle bror Anton ej förstått dem och syster Polla skjattat ut henne, Ett så ohyggligt plagg som en kråka skulle aldrig kommit på Nettens hufvud.