Aftonbladet – 13 juni 1867, sida 3

sh. Annerstedt. ITNågra ordifrågan om vivisektionerna. I Striden uti denna fråga kan med sanning kallas en ädel strid; den är förd mellan TÅ vetenskapen och menniskohbjertat, båda väl representerade, och båda hvar å sin sida berättigade till full talan. Må det nu medlgifvas en tredje att, i sanningens intresse, försöka en fredsmäkling mellan de ädla kämparne, hvilket arbete bör vara att anse såsom mycket lätt. Frågan bör nemligen, såsom andra, betraktas icke absolut, utan relativt. Vi vilja derför söka bivisa följande satser: 1:0. Skickligt och :planmässigt ulförda vivisektioner äro ej allenast tillåtliga, utan ock berättigade till mensklighetens tacksamhet, hvaremot oskiokligt, planlöst eler lättsinnigt utförda äro högsta måtto klandervärda och förkastliga. 0. En väl utförd vivisektion är 4 allmänhet icke på långt när så smärtsam som mången torde föreställa sig, och kan ofta göras så att den icke alis medför någon smärta. 3:0o. Mångahanda från urålder häfdvunna behandlingssätt af djur äro ojemförligt grymmare än någon försvarligt utförd vivisektion kan vara. 1. Den som har någon kännedom om den vigtiga vetenskap som kallas fysiologi, vet alltför väl, att dess största och mest fruktbärande upptäckter förnämligast härflutit från undersökningar på lefvande djur, hvilka menniskan onekligen eger rätt att för högre, det är i detta fall vetenskapliga, ändamåls vinnande uppoffra, då hon deremot icke har denna rätt öfver individer af sitt eget slägte. Den vigtiga upptäckten af blodomloppet, eom för tvenne ärhundraden sedan gjordes af engelsmannen Harvey, skulle icke kunnat göras utan undersökningar på djur, och hvilket jättesteg tog icke vetenskapen med denna upptäckt! — Hvarje tänkare bör uppskatta värdet af den vetenskåp som kallas frenologi, och hvem känner icke af huru stor betydenhet hjernans såväl fysiska som psykiska sjukdomar äro; här fordras kunskap om hvilka förrättningar bjernans olika delar hafva, och dertill hafva undersökningar på djur lemnat högst väsentliga bidrag. Upptäckten af särskilda känsel. och rörelsenerver, som ock varit epokgörande, har likaledes måst vara grundad på undersökningar af lefvande djur. Detta blott exempelvis att nämna. Attundersökningar på döda, vare sig menniskor eller djur, till dessa och många andra upptäekter icke kunnat förslå, torde utan svårighet inses; icke heller hafva enstaka eller n en få undersökningar Lärför varit tillräckliga; ieke: heller får forskningen härmed afstanna, utan måste än vidare fortgå, dervid ock skäligen förutsättes, att den på ett icke mindre grannlaga än insigtsfullt sätt bedrifves. Icke heller få dessa under sökningar inskränkas till blott hvad som kan afse stora och epokgörande upptäckter, utan måste äfven vara medgifna för det progressiva arbetet i mindre skala, liksom ock för uadervisningen; ty den ordklaraste beskrifning kan på intet vis ersätta en lefvande förevisning af hvad som beskrifves. 2. Att en vivisektion på djur i allmänhet icke är på långt när så plågsam som de flesta torde föreställa sig, kan af mångfaldiga bevis ådagaläggas. Vi känna huruledes menniskor ock äro underkastade vivisektioner, dels för sjukdomars botande, då de kallas kirurgiska operationer, dels tillfällighetsskador. De förra kunna vara mycket smärtsamma, helst om operatören ej har nog skicklighet och fortfärdighet; men smärtan beror ock icke litet af det psykiska intrycket, hvaremot tillfällighetsskadorna i allmänhet tillkomma under vida mindre smärta, just i följd af att dessa psykieka intryck dervid ej förekomma, Då djuren icke hafva några medvetenhets-, än mindre förutvetenhetsintryck, så läter detta med visshet antaga, att en blodig operation icke kan för dem vara på långt när så smärtsam som för en menniska. Vidare veta vi ock, huruledes känseln är mycket olika hos olika menniskor, så att en känner den starkaste smärta af det som en annan, med mindre finbildadt nervsystem, knappast lägger märke till, och det ända till otroliga ytterligheter uti både känslighet och känslolöshet; vi tro oss ock på goda grunder veta, att djurens nervsystem är lägre än menniskans, och allt lägre ju längre ned uti kedjan, eå att t. ex. de kallblodiga djuren slutligen måste hafva en jemförelsevis ganskaringa känselgrad, och äfven denna kan vid många slags försök helt oeh hållet upphäfvas, genom en så enkel och lätt metod eom ryggmärgens afstärning. Att för öfrigt många undersökningar sjelfva upphäfva den egentliga känseln, nemligen de at bjernan, kunna vi finna af erfarenheten från hufvudskador hos menniskor, hvilka, då de förekomma i något högre grad, alltid i följd af medvetslösheten öro plågfria, utan att bjernan derför med samma upphör att fysiskt fungera. Sålunda äro de undersökningar som, för att utreda de särskilda hjerndelarnes egenskoper, ske medelst hufvudskålens öppnande och hjerpdelars successiva bortskärande, fastän möjligen för den med saken obekante häpnadsväckande att tänka, dock utan tvifvel, med undantag af första lesionen, fullkomligt smärtfria. Förebråelser för grymhet hade en del franska fysiologer i förra tider icke