Aftonbladet – 13 juni 1867, sida 3

med vett och vilja — och hade hvarken knäfall, kärleksförklaringar eller dumma verser på sitt samvete. Tvärtom. Detta var så rent som första bladet i en ung pensionärs nyss inbundna kriabok. Man ver han då rent af hjertlös? fråen I. e För ingen del. Han hade som ung då han var informator i ett grefligt hus funnit att dess enda sextonåriga dotter var att förlikna vid sjelfva Venus. Han hade kanske äfven tänkt säga henne detta och mycket mera dertill, som ljuft tyngde på hans hjerla; men misströstande, som alltid, om sin egen förmåga att intressera, tänkte han så länge på saken och sökte så omsorgsfullt ett passande tillfälle att lägga sina ord, att han blef förekommen en vacker dag af en viss Vulcanus, en erögd, stenrik grefve, som inom en vecka hann afsluta hvad ?magistern? på hela året förgäfves sökt påbörja. Det var ett hårdt slag för honom. Också var hans kind bröllopsaftonen lika hvit som brudens klädning, men vid hennes vänliga fråga hur det stod till med honom blef han åter röd som skarlakan, bugade sig så djupt och så hastigt att den i hack och häl efterföljande betjenten vid deuona törn släppte brickan med vinglas och konfekt på och så när sjelf hade-gjort en kullerbytta. Masistern? rusade upp på sin kammare, lade sig på sin säng ochät intet, förmodande att han på morgonen skulle vara endast en stofthydda. Men hur det var satt den envisa själen qvar och ,egaren beslöt sig för att låta henne sitfa der så länge i orubbadt bo. Och så förgick sorgen så småningom och förbyttes i ett behagligt minne, hvilket minne, I unga sköna, just bevisar att det omtalade föremålet har både hjerta och känsla. Om nu iogen i den