Aftonbladet – 13 juni 1867, sida 3

Inehafvas och skötas jemte annan tjenst ä -Iganska sannt, men nog måtte det utgöra et slående bevis derpå att åtskilligt är mindre vä stäldt, då en hel samling tjenster hos kommu nen skötas af samma person, som har bör dan af en trägen befattning i statens tjenst Så obetydliga äro dock ej alla dessa befatt ningar. Väl är lönen hos sundbetsnämndåer endast 600 rdr, men kamreraren hos fat tigvårdsnämnden har 2000 rdr och redogö raren Kos Adolf Fredriks fattigvårdsstyrelse jemte 600 rdr kontant, våning i fattighuse med vedbrard och ljus. Huru mycket re dogöraren hos öfverstyrelsen för folkekolorne upphäm, kunna vi ej för tillfället uppgifva. Pilläfventyrs skall det förefalla en och annan, som kunde det göra detsamma om ett större eller mindre antal tjenster hos kommunen tillskapas, enär, om lönerna rät bestämmas och fördelas efter arbetet, det skulle kunna, i afseende på utgiftebeloppet i sin helhet, vara likgiltigt. Men vi tilltro oss kunna påstå, att en sådan mening, om den af någon hyses; beror på förbiseende af verkliga förhållandena. Då mänga befattningar af dyhk art tillskapas, anses sällan lönen för hvarje kunna bestämmas under ett visst belopp, detta må nu vara 600 rdr eller ännu lägre, äfven om göromålen äro aldrig så måttliga. Derjemte är det vida lättare att vid lägliga tillfällen vinna förhöjning af en liten lön, än af en högre. En tillfällig ökning i arbetet inträder, och, sedan man väl vant sig vid att det vanliga måttet af göromål skall med anslagna lönebeloppet gäldas, är man lätt färdig att förorda förhöjning ät den af arbete Pöfverhopade? tjenstemannen. De omständigheter, som för någon tid ökade arbetet, upphöra kanske snart åter och göromäålen återtaga sitt vanliga lugna mått, men löneförhöjningen står qvar och, är lyckan god, kon några år der: efter måhända en liknande tillfällighet af arbete begagnas att ytterligare höja arvodet. Kanske också att samtlige kommunens tjensiemän eiler någon afdelning af desamma i massa begära löneförhöjning. En dylik begäran af eå många samtidigt framställd, utgör ett klart bevis på ett allmänt kändt behof, som förr eller sednare mäste tillfredsställas. Om härvid en eller annan af de ifrågavarande tjensterna, till följd af förävdrade förhållanden, ega skäl att begära ny reglering af lönerna, fordrar naturligtvis rättvisan att lika rätt göres alla, och man kommer me. största bifall från saken om man helt enkelt höjer alla löner till möjligast runda och vackra tal. Vid ett sådant tillfälle kommer ej gerna i fråga, att särskildt för hvarje tjenst pedantiskt undersöka om arbetet verkligen svarar ens mot den förut varande lönen. Man föreslår förhöjning, kanske med en viss varsamhet för dem, som redan bafva större löner, men mera ogeneradt för de lägst lönade, och på detta sätt bibehålles och ökas antalet af tjenster, öfverflödigt lönta i förhållande till: arbetet, och öfverhöftan betungande kommunens budget. Tror någon att vår ofvan gjorda framställning icke har sin motsvarighet i verkligheten, så hänvisa vi blott till det förslag drätselnämndens första afdelning sistlidne år afgaf till löneförhöjning för sina tjenstemän, och hvilket beredningsutskottet i klump förordade till bifall hos stadsfullmäktige. Det lyckades ej den gången, enär mängden af stadsfullmäktige med en viss förvåning funno huru verkligen väl lönta, i förhållande till statens tjenstemän, en del af kommunens redan voro, och man tycktes vilja hafva någon fullständigare npplysning i ämnet, än att blott få veta N. N. har 1000 rdr, före: slås till 1500; N. N. har 2000 rdr, förslås ill 2500 rdr. Snart förekommer väl denna råga ånyo och man fir då se om stadsfullmäktige sträcka sin kritik nog långt att eferforska huruvida alla tjenster som finnas, verkligen behöfvas. Om början gjordes med len mäagd kamrerareeller redogöraretjenter, som kommunen aflönar, är troligt att edan här en ej så obetydlig besparing skulle tunna göras, då man har faktiska bevis på tt fyra dylika befattningar icke på låvgt när emna arbete nog åt en person.