Aftonbladet – 13 juni 1867, sida 3

Kommunalt. I lördags utfärdades omsider öfverståt. hållareembetets utslag ilikställighetsfrågan. Vi hemställa till hvar och en, som genomläst det på aderton rader sffatiade, endast på formelia sköl grundade beslutet, hvilken rimlig anledning öfverståthållareembetet haft att först infordra förklaring öfver besvären och derefter läta målet ett och ett fjerdedels år hvila i tyst förbidan på förklaringen. Det kommer nu att visa sig, huruvida K. M:t som redan under hela den nämnda tidrymden med orubbadt tålamod afvaktat öfverståthållareembetets utslag, än vidare ekall Jäfa saken hvila rmåvad efter månad, elier om möjligen, nu åtminstone, hufvudstaden får komma i åtnjutande af sammå förmån, som förunnades endra städer, att nemligen få dessa frågor med all skyndsamhet bebandlade. : Den som något följt med de framställningar, som allt ibland göras om än en, än en annan tjenstemannakärs bekymmersamma eller rentaf olyckliga ställning till:följd af hopedt arbete i tjensten och otillräckliga inkomster, har säkert ej undgått att äfven få se de lägre posttjenstemännen — kontorsskrifvarne — framställas, såsom öfverbopade af arbete och beröfvade möjlighet till förvärfvande af annan inkomst än den, naturligtvis otillräckliga, tjensten lemnade. Icke eå liten öfverdrift måste dock ligga i dylika framställningar, eller ock måtte kontorsskrifvarne på Stockholms postkontor, senom någon särskild fördragsamhet, befinna sig i en lysande undantagsställning. En af dessa är nemligen icke blott kontorsskrifvare i postverket utan derjemte tjensteman hos Stockholms kommun, i följande skepnader: Kamererare hos sundhetsnämnden; Kamererare hos fattigvårdsnämnden; Redogörare och protokollsförare hos Adolf fredriks församlings faltigvårdsstyrelse; scmt Redogörare hos öfverstyrelsen för folkskoOrna. Som man finner är kontorsskrifvarebeattningen här ej svårare, än att en Lten ätt knippa af olika tjenster hos kommunen unna dermed förenas. Vi ämna nu ejup;ehålla oss med tal om huru pass trägna vosttjensierna i verkligheten kunna vara, utan ästa oss vid det uppgifna förhällandet enlast såsom ett bevis på den hushållning, om med kommunens medel iakttages, sä nart det gäller, att anslå medel för tjenter och tjenstemän. Att mindre tjensteefattni kommunen ofta kunna in