Aftonbladet – 13 juni 1867, sida 2

ppnå samma höjd. Den fördelen medförde et i alla fall, såsom nyss nämndes, att pmärksamheten blef väckt. Redani April vänad 1866 utfärdades at prof. Aschebonog, xpeditionechefen Kjerulf, kandidaten Eilert nåt och en af vära skickligaste yngre sta iei, byråehefen A. Kjer, en uppmaning ill vederbörande lokalauktoriteter, emigra-ä ionsagenter och andra, som kommo i be: öring med utvandrarne, att insända de ma erialier, de kunde erbjuda till en såvidtljil nöjligt vore detaljerad emigrationsstatistik,!.f vilka då af ofvannämnde män skulle be-lte rbetas, hvarefter resultatet skulle offentlig-ac söras. Samtidigt härmed började i de of-lde entliga dagbladen en mycket ifrig diskus-!he ion om emigrationen, hvilken fann nya an-lre snytvingspunkter i den fram emot hösten passerade e. k. Ottavahistorien? och den örutnämnde Gundersonska hum För sn månad sedan afreste ofvannärmnde publicist Poul Hjelm-Hansen med ett emigrantfartyg ill Nordamerika, för act studera förhållandena bland våra derstädes bosatia landsmän och med löjte att meddela allmänheten re sultatet af sina iakltegelser, ett löfte, hvar uppfyllande man har sköl att motse med mycket intresse, Slutligen blef i dessa dagar vår i det afseendet förunderligt bristfälliga litteratur förökad med första häftet, af ett arbete om den norska emigr: i Amerika af en för ett par är sedan drad man, vid namn J. Schröder, hvilken för längre tid eedan uppträdds såsom författere i landtbruket tillhörande ämnen. Från samma hand har äfven uttofvats periodiska meddelanden från och om norrmännen i Amerika. Samtidigt härmed har man också fött og ait göra närmere bekantskep med j iid sida af hithörande förhållanden, , nemligen det religiösa och kyrkliga tillstån-g det i de norska pybyggena, i det att en efl, den norsk-emerikanska synodens dugligastel, prester, C. A. Preue, under ett besök i Norge, : som har till ändamål att förmå teologer att komma öfver till Amerika för att öfvertogs, en del af-de många der bland norrmännen i: lediga prestembetena, i en följd af intres-l; ; : D D I 8 mc a es 0 santa och mycket upplysande föredrog meddelat allmänheten en skildring ar tillståndet. i nämnda riktningar. : Att emigrationen ingalunda kan affärdas. såsom ett blutt och bart resultat af bedrägliga utvandrisgsagenters gyllne löften tilll. ett okunnigt folk, viser sig af den bered-. villighet, hvarmed våra landsmän i det främmande landet tyckas sätta sig in i de för dem pya iostitutionerna, den allmänna belåt nhet icse allvnast med det förökude materiella välståndet, utan äfven med hela lefnadsoch styrelsegättet, som uttalas af dem, och icke minst den lätthet, hvarmed de böja sitt tal efter det nya fäderneslondets språk, en lätthet, eom visserligen hos den mindre bildade klassen endast har bidragit att tilldana ett oreut bastardspråk, men som säkerligen skall föra redan nästa generation helt och hället öfver i det engelska språket. Såtom orsaker till cmigrationens ständiga fortfarande, ja till och med tillväxt har man, snart sagdt, anfört allt möjligt. Det är klart att man här är inne på ett fält, på hvilket man liten eller ingen väg kommer med statistieka uppgifter och beräkningar, och der det frisste spelrum lemnas för allehanda förmodanden, På dessa har det icke heller varit någon brist — ända derhän att man sett skulden på fullt ellver kastas på de förnämligart af Eilert Sundt ledda sträfvandena att sprida ljus öfver de lägre sumhällsklassernas vilkor och förbättra deras ställning såväl uti andligt som i lekamligt afseende. Folket, menade man — det var Dölen?, som på sin tid kom med denna upptäckt — fann sig icke i denna reformationsifver, denna mikroskopiska undersökning af det, och sö reste det öfver till Amerika för att undgå Eilert Suvdts oändliga frågor och outtröttliga förbättringsifver. Det var den nyaste tiden förbehället att drifva paradoxmnakeriet ännu längre och proklamera såsom saäler til stvandringen den ringa framgång, det såkallade Pmålsträfvandet? finner bland Tden bokläsande och bokskrifvande ellmänheten, ett påstående, hvars orimlighet — hvilket också biifvit anmärkt af en annan författere — redan är tydlig deraf, att lnämnda målsträfvande funnit alldeles ingen sympati bland våra utvandrade Jondsmän, hvilka säkerligen också äro alltför am? kanskt-prektiskt folk för att vilja öfvergifva lett säkert språk för att börja plåstra ibop losäkra. Med mera rimlighet har man sökt skälet i missnöjet hos allmogen med embetsmännens ofta något byråkratiska uppträdande, och om det också är det minsta antlet af utvandrare, som på förhand haft någon klar föreställnivg om skilnaden mellan förhållandena bär bemma och uti Amerika i detta afseende, så är det väl intet tvifvel om, att de åtminstoae, seden de lefvat sig nögorlunda in i sitt nya hemlands institutioner, ha känt sig starkt bundna vid det just genom den delaktighet i säväl den verldsliga som den andliga styrelsen, till hvilken der borta hvarje enskild kallas och som, på samma gång den gifver honom större rättigheter, tillika pålägger ett ansvar som icke kan annst än verka uppfostrande och styrkande. När man hos oss stundom byst fruktan för att antaga instituticner som skulle för hela folket öppna en större och jemnare delaktighet i de allmänna angelä, genheternas handläggning af det skäl, att folket förmenats ännu icke vera moget dersill, så har man på ett beklagligt säit förbisett den sanningen, att det till en väsentlig del just är genom mera liberala institutioner som folket emåningom under. känslan af onsvarets allvar uppfostras till att bruka (dem på det rätta och värdiga sättet. Den förnämsta orsaken till emigrationen mäste man likväl utan tvifvel söka i det -konomiska betryer, i hvilket en stor del al landtbefolkniogen lefver och arbetar. På några ställen år detta betryck en oundgänvg. a. 7 ee oo KP EO NH MH