Aftonbladet – 13 juni 1867, sida 2

Kanske.t Då de stodo i begrepp att inträda, vände sig herr Jules till Rifflard och sade med elakt leende: Försök icke att leka med mig, min gosse... Det kan bli dig dyrt.? Seså, svarade den andre med en knyck på hufvudet, ?ni ialigger en elak afcigt i den mest oskyldiga sak.? Du vill förmå mig att dricka?? För att få er att prata, eller hur?... Så enfeldigt!... Eftersom ni icke begär bättrel svarade arbetaren, som sökte att hålla god min, då han såg sig upptäckt. Det är sannt; samma tanke föll mig in)? Ah! godt; ni vill föra mig in i faier Noachs vingårdar... Nå, det är icke någonting att säga nej för.? ?Men jag har ingen tid att förlora; ejest, ehuru jag är säker att du tål icke så litet, skulle jag visat dig hvad mitt hufvud duger till.? Besitta! Det riktigt vattnas mig i munnen.? Torka dig om näbben och tärk icke vidare derpå, min gosse.? Allt detta yttrades under det de gingo framåt. Hör på, min bäste herr Ju!es?, återtog Rifflard efter ett ögovblicks besinuing. ?Det är icke möjligt att ni skulle stänga-er tunga i gommen utan sina randiga skäl.? Du vill beveka mig... för att framkalla mitt förtroende, hvad?? Ah! Ni är knipslug... Det är ingen möjlighet att lura er.? Hvad vill du veta?? Det är någontipg som oroar er.? Nåväl? Hvad är det?? Herr Jules stannade.