Aftonbladet – 13 juni 1867, sida 2

Under hela färden — och den var ganska lång — från gatan des Batailles till gatan Royale vexlades icke ett ord mellan de båda männen. Man stannade slutligen. De båda resenärerna stego ur. Exagenten betalade, tog derefter arbetarens arm och gick framåt boulevarden. Vid höjden af gatan Saint-Honor6 tvingades de af en sammanskockning af vagnar att stanna framför ett värdsbus, som då för tiden fanns i hörnet af gatorna Saint-Honor och Royale, och som på sin Bkylt bar inskriptionen : Porte-Saint-Honor6. Ah! herr Jules4, sade Rifflard, som begagnade tillfället att öppna samtalet med sin tystlåtne följeslagare; ni sade att vi skulle språka. Avtingen måtte lusten dertill förgått er eller har ni kinske mistat tungan. Hvad? Det är ingenting lustigt i allt detta, sade herr Jules, som synbarligen icke tänkte på hvad han svarade. För tusan! jag undrar just hvad det skulle vara... kanske att hålla en person under armen, som är dystrare i hågen än om han rufvade på något dåligt streck. eNågot? tNågot brott! Brott! Hvem talar här om brott? utbrast agenten med en nervös darrningDenna darrning undgick icke hans följeslagare. 4 Hvem som talar derom? jag! Och af hvad orsak? 4I anledning... af min törst... jag storknar... jag vill dricka någonting... Om vi skulle gå in här...4 tillade han, pekande på värdshuset Porte-Saint-Honore, det skulle öppna er strupe.