Aftonbladet – 13 juni 1867, sida 2

Ityska staternas särskilda kamrar, skola de Isydtyska regeringarne utskrifva val af omJmed badensarne komma till Berlin och kunna -Isom man dock icke får göra ansvurig för Jen endas fenatism. Kejsaren af Ryssland STOCKHOLM den 13 Juni. Tyska tullföroningons förnyande. (Från Aftonbladess kertespehätnt.) a Berlin den 8 Juni, I Den förflutna veckan var af stor betydelse I få ör utvecklingen af de tyska angelägenhelerna, om också i främsta rummet blott på det handelspolitiska området, Den Å Juni ivägabragtes en ölvereaskommelse mellan grefve Bismarck samt utrikesministbarat för Baiorn, Wärtembetrg, Baden och HessenDarmstadt om förnyande af tullföreningen, hvilken afbröts af kriget och enligtartikeln 7 i fredsfördraget blott fortfor att gälla med uppsägningsrätt för 6 månader i sender. Fördraget afslöts på grundvelen, att sydtyska representanter skola deltaga i det hordtyska parlamentet, då detta behandlade tullech handelsfrågor och på samma sätt fullmäktige för de sydtyska regeringarne i det nordtyeka förbundsrådet i nämnda angelögenheter. Härigenom undgår man dilemmeat, att det nordtyska förbundet vid tullföreningens fortfarande tillvaro icke längre s oehöfver underkasta sig någon tullföreninge regerings veto, hvaremot å andra sidan de li sydtyska staterna icke behöfva läta lagstiftp ningea i tulloch handelsfrågor tillämpas g på sig, utan ait de deltegit i rådplägningen u och beslutet om dessa lagar. Med dettalt problems lösning på ofvannämnde sätt har, g om man så fär säga, Pragfredens Maiuvlinie g blifvit öfverskriden i handelspolitiskt afse-lt ende, Tilldragelsens betydelse ligger förl; öppen doger och har isynnerhet i de diplo I l 1 6 I i 6 Å E s matiska kretsarne väckt mycken uppståcdeise. Öfverenskommelsen af den 4 Juni undertecknades genast af Baden och Wirtemberg. Darmstadt biträdde densamma i går afton. Baierns minister, furet Hohenlohe är, såsom man vet, mycket gynusamt stämd för Preus sen, men bar en svår kamp att utkämpa mot det ultramontana och gammalbaierska partiet, hvilket i de lokala smutsbladen låter kalla honom Bismarcks prefekt och hedra honom med andra dylike vedernamn. Han mäste derför operera mycket försigtigt. Fre dagen den 31 Maj kunde han först här un-:i derrätta om, att han blifvit bemyndigad att underbandla på en ministerkonferens i Berlie. Men ban medförde inga instruktioner och mäste derför göre förbehåll om Baierns samtycke. Som lLkväl en tullkoaferens afl. kommissarier såsom feckmän förestår, hvil. l! ken skail reglera öfverenskomiselsens ma teriella detaljer och praksiska utförande, och den i nödfall kan öppnas uten Baiern, gå utöfvas härigenom en påiryckaing på nämnde land, hvilken det icke länge skall kunnal motstå. Man förutser Baierns samtycke att biträda öfverenskommelsen omkring den 11 eller 12 dennes, så att äfven denna stat då skall deltaga i fackmänneas konferens, som kommer att öppnas mellan den 17 och 20 dennes. De handelspolitiska följderna af tullföreningens förnyande, hvilket med stor och skicklig energi blifvit genomdrilvet på några dagar, äro uppenbara. Men icke heller de politiska följäerna i det tyska enohetesträfvandets anda kuana uteblifva. Det är begripligt, att då de sydtycka representanterna komma till Berlin och rädpläga om tulloch handelsärenden med sina kolleger från Nordtyskland, skulle ett närmande äfven i andra afseenden ganska snart ske mellan de båda grupperna. De fördomar, som ännu söndra södra och rorra Tysklard, skola allt mer och mer försviana, same: nältniogen skall försiggå långsamt, men säket och på praktiska grundvalar. Valen till den nordtyska riksdagen väntas allmänt i slutet af Augusti eller början af September. Riksdagen kommer att syeselsätta sig icke allenast med 1867 års rikebudget, utan äfven med antagandet af ofvannämade öfverenskommelse i fråga ora tullen. Så snart denna blifvit antagen ef förbuadsrådet och riksdagen samt af de sydkring 90 representanter i riksdagen, för att deltaga i tulloch handelsangelägenheterna. Schwabarne och bairarne skola tillsammans säga såsom dogen af Venedig i Versailles till Ludvig XIV: att hvad de mest undrade på i den preussiska hufvudstaden var att finna sig sjelfva der!... Underrättelsen om attentatet i Paris mot kejsaren af Ryssland har äfven här väckt det största uppseende och bevisar, att, såsom man kunde förutse, den amnesti, gom föregick kejsarens resa till Paris, gjort blott ringa intryck på den polska emigrationen, skall medföra ett dystert minne från glansen och festerna i Paris. Så mycket har man redan sett, att konungen af Preussen bemötes bättre af parisarne än kejsaren ef Ryssland. Greive Goliz? i mitt förra bref antydda farhåga, att czarens mottagande skulle ställa konung Wilhelms i skuggan, har hittills ingalunda bekräftats. För öfrigt får man väl vänta, att de fredsförhoppningar, som temligen allmänt anknytas vid suveränernas sammankomst i Paris, icke skola lida något afbräck genom en exalterad utlännings förryckta dåd. Hvad förmenta politiska aftal och uppgö relser under sammankomsten i Paris betr far, med hvilka tidniogarne ännu mycket sysselsätta sig, så är det ingentiog bevändt dermed. Man hor redan i någon tid vetat, att Frankrike alldeles icke vill skilja sig från England i den österländska frågan. Hr de Moustier har också, enligt hvad från trovärdigt håll försäkras. öppet förklaret detta. Freden i Paris 1856 skall i alla händelser öfverlefva suveränernas möte. R