Aftonbladet – 11 juni 1867, sida 2

blir nemligen il la vagnslaster 53 öre, för andra afdelnin-e n 60 öre pr eenutner. För östra Sverge a ir transporten å jernväg sålunda vigtigast ed hänsyn till dyrbarare varor, men för em blir frakten också mycket billig, nemgen i mindre partier 2,7 öre pr svenskt E, större partier 1,6 öre. Försändning af varor från svenska kustäder kommer alltid, när det är ett större arti, att falla sig billigare och således i allönhet att föredragas. Anledningen att beagna sjötransport minskas emellertid i viss vän af den bestående tullagstifiningen. Engt mellanrikslagen af den 24 Maj 1825 4 Augusti 1827) skulle nemligen svenska aror, som till sjös införas till Norge, i allvänhet betala hel införselstull. Härifrån ro dock undontagna en mängd vigtiga konumtiossartik ar, som äfven när de införas sjö des bära blott half tull: garn, tråd, band ch tyg af bomull, ull eller lin, undantagandes e flesta linnetyger, kammarduk, batist och non; glasvaror och fayence; stål och jernaror, undantagandes gjutgods, stångjern ch plåtar; papper, tobak och raftinad. Af e varor, som äro föremål för större tillerknivg i Sverge, är det sålunda, utom nyss ämnda jernvaror, blott stearinljus, såpa, ta. eter, porslin, siden och allehanda kerniskekniska preparater, som ej kunna mot halfl. ull införas till Norge. BSockret bar visser-l. igen njulit denna fördel, men i dessa daar förändras förhållandet, så att sagda ar-j. ikel hä ära hel tull, hvilket! lock i viss mån uppvägesa deraf att Sverge oramer att medgifva drawback för socker om exporteras till Norge. Eoligt den citerade mellanrikslagen är det egel, att svenska varor kunna landvägen ullfrist införas i Norge, men dervid äro två indantag i olika riktning gjorda, nemligen lels för öl, malt och numera älven socker, om draga hel tull, dels för band, garn, råd, strumpor och väfnader af bomull eller Me, samt tobak, hvilka vid landväga inörsel betala half tull. Med bänsyn till våda slagen gäller alltså sarama regel, vare ig att de införas sjöeller Jandvägen, och å till vida sakovas anledning att begagna ernbanan för deras försändning frän s dana ;rter som ha billigare och lika beqväm förvindelse med Norge öfver bafvet. Men ionevaror, siden, glas, porsliv, papper, såpa, eruvaror ia. m. bära dels hei, dels hult ull, när de sändas sjöledes, men införas fritt yfver landgränsen, och för deras försändning lir cåledes jeruvägen af vigt. Ä ven med den utveckling, den landväga samtädseln vann från den tid då mellanikslagen utfärdades, var denna frihet af stor betydelse; och ännu större vigt har ätt för afrättningen rikena emellan geidringer, som lagen sedermera unlergått. På en sträcka af omtrent 10 il skiljas Smaalenenes amt och Behuslän af Idefjorden, pä hvars norska sida Fredrikshald är beiäget. Landvägsinförseln från Sverge till denna stad är ganska betydlig, och vintern om försiggår den öfver isen. Tullväsendet i Fcedrikshald betraktade emeller. uid denna viatertransport längs fjorden, lika väl som färdseln i båtar öfver densamma, såsom sjötransport och upptog hel eller half tull af de sålunda införda varorna. För att undgå dencna ufgilft måste svenskarne om intern ofta forsla sina lass vr osnöbar vägar, medan cen af stark is be den. låg obegagnuad. Detta fanns vara orimligt och genom norska lagen al den 5 Sept. 1842 (för Brerge k. kungörelsen af 25 Febr. 1843) blef färdseln öfver orden i lastpråmar eller bå i het eller, om vintern, öfver isen förklarad lika med lauuväga transport. Detta stadande ledde till en oväntad verkan. Enligt nellanrikslagen erlägges ej utförselstull af varor, som landvägen utföras från Norge till Sverge; då Sverge ej har utförselstull Å trävaror, så började norska köpmän föra sina trävaror i pråmar öfver Idefjorden till vården Mossviken på fjordens svenska strand, och derifrån fördes de sålunda tullfrtt till sin egeniliga bestämmelseort — England, Frankrike eler hv:lket annat land som helst, Detta exempel följde svenska köpmän i omvänd riktning: varor, som kunna landvägen tullfritt införas i Norge, skickades från Göteborg och andra svenska städer sjöledes till Mossviken, der de föras i land, forslas öfver en liten udde och Jlastes i pråmar, som gå till Fredrikshald; de betraktas Jå såsom införda landvägen och äro tullfria. Härigenora bortfaller anledningen alt bes sagna landväg och jernbana för godstransport från svenska orter, som ligga vid kusten. Exempelvis kan nämnas Suris glasbruk vid Göta elf, halfannan mil ofvan Göteborg. När det skall sända varor till Kristiania, fär det från den stund, då jernvägen öppnats, tre linier att välja emellan: len nyss beskrifna vägen öfver Mossviken och Fredrikshald; eller uppåt Göta elr, Venern, Glafsfj.rden till Arvika och derfrån pr jernväg till Kristiania; eller slut ligen jernväg från Göteborg, öfver Kristinehamn och Carlstad, till Kristia Enligt benägen uppgift af en köpman i Kristisnia utgör kostnaden för transport af 524 kistor olas (hvarje å 114 svensk centner och på stället värd 18 rdr rmt) den förstnämnda vägen: Frakt från Surte till MossViken. sosseseesene innnan 41 BpPeCitr 32 sko Gebyr till tullväsendet i S römstad, afgift till Mossvikens egare, transport öfver Idefjorden, spedition i Fredrikshald.........es. 25 specier 14 sk. rakt från Fredrikshald till Kristiania 4 8 sk. pc kis!a......... 24 sp. 112 sk. 01 specier 35 sk, eller omkring 4!3 proc. Jernvägsfrakten ör ett sådant parti från Göteborg till Kritiania blir mer än dabbelt den nämnda summan, så att det ej kan bli fråga om let andra alternativet. Men äfven den redje linien blir dyrare, äfven om norska nvägsstyrelsen skull: bevilja nedsättniog glas, när det sändes i hela vagnslaster å minst 110 n. centner), hvilket den för lärvarande ej gör. Ty redan den norska ernvägsfrakten från gränsen till Kristiania, mkring 8 sk. n. pr n. centner af andra lassens varor i hel vagnslast, skulle utgöra . lågot mer ä kten från Fredrikshald tilll. niadtlamia ARh Aningan från arta till möh Öm ts