Aftonbladet – 6 juni 1867, sida 3

SLRUSAKASSENS HUS UCh INKOMSICP albane Ud: der vanliga förhållanden fullt betryggande? Den 21 Maj afläts en k. proposition om et lika beskaffadt lån som Göteborgsombuden begärt. Under tiden hade bankoutskottets förutnämnda betänkande legat på de tre ståndens bord. Det blef nu återremitteradi på samma gång som den k. propositionen till bankoutskottet öfversändes; men utskottet vidhöll sitt förra afstyrkande. ?Sedelkapitalet hade redan blifvit nog tillitadt och ständerna hade redan under tiden reg)Hlerat rörelsekapitalets belopp, och banken var urståndsatt att lemna någon särskild Jeller ny försträckning till det ifrågavarande Jändamälet; — likväl ?och med skyldigt afIseende på hvad EK. M:t behagat framställa?, ansåg sig utskottet böra tillägga att, enär det på ständernas egen pröfning helt och hället berodde om biträdet till Göteborgs stad intoge sådant företräde i angelägenhet, att andra utgifter utaf ännu disponibla tilli gängar borde stå tillbaka, så ansåg sig utskotItet böra upplysa att sedan statsoch bankoutIskottens förslag till penningväsendets reglelring undergått särdeles väsentliga förändringar?, så bade några öfverskott verkliIgen uppkommit, hvilka utskottet eljest trott borde i diskontväg utlemnas, men som nu till äfventyrs kunde af rikets ständer lämpligare användas till Göteborgs stads understödjande, dock icke att betraktas ?såsom ett vanligt fastighetslån? (d. v. s. med längre återbetalningstid) utan meddelas såsom extraordinarie försträckning? mot 5 proc. årlig ränta, iobetalningssäkerhet i stadens egande alla fastigheter och lägenheter och magistratens samt borgerskapets ansvarsskyldighet en för alla och alla för en, att förstriekningen blef återbetald på det sätt som nästsammanträdande ständer funne för godt föreskrifva, dock ieke utöfver 10 af kapitalet hvarje äår?. Bäde de upplysningar som meddelades när detta och ett sednare afgifvet betänkande diskuterades, och de åsigter som af åtskilliga represententer på riddarhuset och i borgareståndet framställdes äro af så stort intresse att vi härför skola redogöra. Grefve v. Rosen uttalade sin synnerliga tillfredsställelse deröfver att bankoutskottet ?beredt en tillgång i fall rikets ständer beagade med beredvillighet gå K. M:ts afsigier till mötes. Vilkoren voro dock såana att de svårligen i Göteborgs betryckta ställning kunde uppfyllss?, men då den behöfvande hvarken. får eller bör räkna med dem som räcker honom en hjelpsam hand, så skulle talaren med tillfredsställelse ä stadens vägnar förklara sig nöjd med utskoitets förslag, om det icke innehöll ett vilkor som lade stora hinder i vägen för bjelpens erhållande. Den solidariska betalningsskyldighet, som magistraten och borgerskapet gemensarat skulle iklåda sig, kunde ej åstadkommss derest någon enda at stadens omkring 15,000 personer på allmän rådstuga reser verade sig mot lånevilkoren, och hemställde talaren derföre om ej säkerheten vore tillräcklig derest magistraten och stadens äldste förbundo sig att samfäldt återgälda lånet. Betänkandet återremitterades af adeln och borgarståndet i nyss angifna syftning, dock först efter en liflig debatt i sistnämnde stånd, der vita mera afunden än medlidsamheten var rådande. Göteborgs ene representant, grosshandlaren Arfvedson började diskussionen, frambållande den sorgliga pligten för honom att viteorda stadens bekymmersamma ställning. Beviljades ej lånet så hotades samhället med en fruktansvärd upplösning?. . Han bönföll om sådana vilkor som staden kunde fullgöra, och erindrade ait andra sväder fått låna på 4 procents rania. Om säsom absolut vilkor fordrades borgerskapets solidariska ansvarighet, så kunde en enda borgares vägran på grund af oberäkneliga motiver? medföra att lånet icke af banken blefve lemnadt. Hr Schram förundrade sig öfver att en stad som råkat i så stort betryck, ej antog lånet på de erbjudna vilkoren, men då dessa vilkor ej behagade göteborgarne så skulle 1ånet med tacksamhet motitagas af Upsala som punktligt skulle uppfylla vilkoren. Hr Thunell från Carlskrona förmälde att sedan man visat så stor benägenhet att göra banken till ett assistanskontor så vore det konseqvent att Göteborg nu undsattes; men hr Norström från Nora anmärkte att han var ifrån en ort hvars olyckliga belägenhet ej mycket eftergaf den i Göteborg och kunde så mycket mindre biträda hr Arfvedsons anspråk på räntans nedsättande från 5 till:4 procent som Göteborg derigenom tillskyndades en årlig vinst af 10 å 12,000 rdr och staten en motsvarande förlust. Hr Kjellander från Linköping förmenrde att den kungliga propositionen alldeles icke innehöll ?en ovilkorlig uppmaning till ständerna att bevilja det sökta lånet utan endast i det fall att bankens tillgångar det medgåfve om ej mera maktpåliggande utgifter påkallade dess bistånd. Men au hade K. M:t nyligen fordrat en ganska stor summa till spanmälsuppköp och då en allmän missväxt tycktes hota landet af hvilken äfven talarens stad sannolikt skulle drabbas, så ville han spara bankens tillgångar för vigtigare ändamål än att undsätta en stad som nyligen varit så rik?. Hrr H. N. Schwan och Westin, begge från Stockholm förordade på det varmaste länets beviljande på de vilkor som Göteborgs ombud föreslagit. Ena handelsstad kunde drabbas af slora merkantila olyckor — så stora att staten borde med sitt intresse finna förenligt att lindra dem. Gick Göteborg under så blef ock bela Sverges vestra Jandskaers afsättning kanske för flera decennier hämmad och ej blott staden utan orten långt omkring hade nytta af Göteborgs upprätthållande. Med dessa talare instämde många. Hr Norström ansåg att ingen sjelfständig representant borde låta förleda sig af ömhetskänslor — han kunde det åtminstone icke, ty Göteborg bade hvarken hemsökts af brand, pest eller fiendehand. Hr Ullberg från Hernö: sand förenade sig med hr Kjellander, och beklagade visserligen ?Göteborgs olyckliga belägenhet, men ändå mera de medborgare som tvingades att understödja ett enskildt samfund, då de tryckas af behof och hotas of missväxt. Om lånet beviljades, så förbehöll sig hr Mitander att äfven de städer som han representerade (Kristinehamn och Filipstad) skulle erhålla ett dylikt understöd ifall de derom gjorde ansökan. Emedan de trenne stånden — bondeståndat vidhöll cin vägran — hada Staorramitta. mr OM FRIN ev