Urtima riksdagen 1817—1818. En monografi af NM. Vv. Iogen svensk stad hade skördat så ofantlig vioest på kontinentalsystemet som Göteborg. Dess ypperliga läge för en obehindrad sjöfart nästan året om hade gynnat handela och ofantliga kapitaler ditströmmade. Göteborg ansågs som Sverges rikaste samhälle, utländningar bosatte sig der och etablerade hbandelskontor. Välmågan blef allmän, hushyrorna stego enormt och arbetslönerna likaså, Men så blef det plötsligen slut på kontinentalsystemet, och reaktionen blef lika plötslig. Riksdagen hade fortgått fem veckor då allmänheten öfverraskades af ett memorial, undertecknadt af Göteborgs trenne riksdagsmän, hvsri anfördes att handeln nästan elldeles försvunnit; att stadens husegare omöjligen kunde lemna några bidrag till stadskassan, hvars alla penningtillgångar voro uttömda; att stadskassan egde fastigheter, sammanlagdt minst värda 600,000 rdr bko, nen vore i det mest trängande hehof af eti Pbankolån på 200,000 rdr för att dermed liqvidera kassans mest pressanta skulder i Göteborgsoch Göta-Kunaldiskonter samt hos privata personer?. Ett lån på ofvannämnda summa mot 4 procents ränta och 2 procent årlig efbetalning begärdes nu af staten. En sådan ansökan skulle icke hafva framställts ?om ej stadens lånebehof vore så ovilkorligt och förlägenheten så stor? Bankoutskottet, till hvilket motionen remitterades, brådskade ej att behandla den. Först inpå fjerde månaden (den 22 April) fläts till ständerna ett betänkande, hvari niskoltet förmälte sig icke böra ifrågasätta Göteborgs stads behof af understöd vid närvarande ofördelaktiga konjunktur?, men förmodade likväl att ändamälet med det besärda låneunderstödet icke på det hela tavet kunde vara af den vigt och angelägenhet, att någon väsentlig fördel derigenom skulle tillskyndas staten och det allmänna?. För öfrigt upplystes ?att bankens revenyer alldeles icke leu.nade någon tillgång för så beskaffade försträckningar? — hvadan bifall till motionen afstyrktes. Bondeståndet skyndade att bifalla betän