Aftonbladet – 4 juni 1867, sida 3

Article Image
hvilka han intresserar sig, och de båda vännerna skiljas med några hjertliga afskedsord å hvardera sidan. Vi ha föredragit att redogöra för detta lilla muntra stycke framför att gifva en expos af den ängsliga dramatiska nyhet, som under benämning: ?Arvidsons spådom, eller Gustaf III:s sista dagar? för närvarande gifves på Mothanders teater å Djurgården. Vi minnas nog Shakspeares blygsamma yttrande, att ?det bästa af det här slaget är bara skuggspel?, men med sådant elände, som det ifrågavarande mothanderska, borde man dock icke vara nöjd. Det är allmänhetens tålamod och pressens öfverseende med dylikt kram, som föranleder lundastudenterna att på sina karnavalsexpositioner framsälla Stockholms teaterpublik bland Pråämnen?, under det att dessa unga herrar exponera sig sjelfva såsom förädlade råämnen?. Ja, hvad dessa lundenser på cen sista tiden blifvit qvicka och påhittiga! och med hvilken uppmärksamhet och intresse de följa de offentliga företeelserna sedan! Hoffska maltextraktet och Zandahls kulspruta, värmeledningen i första kammaren och ?Stora Bartholomajus? i den andra, luxemburgfrågan och det schweiziska milissystemet, chignongen och mamma Benoiton, Riddar Blåskägg och den sköna Helena — intet har undgått dem. Detta är en helt annan ungdom än den som för ett par år sedan kröp in i sitt råtthål och förklarade sig andligen omyndig när det gällde ett sympatetiskt uttalande i en vigtig allmän fråga. Denna raska ungdom har nu intagit den höga ståndpunkt öfver frågorna, från hvilken man blickar ner och drifver med dem: med de fosterländska sträfvandeova, med vetenskapen, med bildningen, med konsten, med sederna, med alli! Ty såsom Pascal säger: La vraie politique se moque de la politique, la vraie morale se moque de la morale.? Och efter detta karnavalsupptåg, måhända den bäst lyckade tillställning af detta slag, som egt rum i Lund? (!) och till hvilken Upsala förgäfves skulle bjuda till att uppvisa meken, må man väl med skalden utbrista: ?O vördade upsaliens.r, Hvad ären I emot vår tids lundenser! Kurry.

4 juni 1867, sida 3

Thumbnail