Aftonbladet – 4 juni 1867, sida 3

Rätiogångsoch Polissaker. Oredlighet. På rådhusrättens tredje afdel ning fortsattes i går ransakningen med f. kaässören Alexis Noring, hvilken inställdes från häktet, nu som förut biträdd i rättegången af notarien Synnerberg. Denne inlemnade en skrift å sin hufvudmans vägnar, hvari den ti!ltalade förmenade sig ej kunna dömas till ansvar för olofligt tillgrepp, enär han måste anses hafva varit anställd hos hrr Tottie Arfwedson såsom ombudsman eller kommissionär för en del af firmans affärsverksamhet samt sålunda ej stått i något tjenstehjonsförhållande. I öfrigt mvände Noring, att den mot honom i kriminelt hänseende anställda talan blifvit för sent väckt, då det brott, hvarför han blifvit åtalad, icke kunde medföra straffarbete öfver 2 år. Målet öfverlemnades till domstolens pröfning, och utslag afkunnas nästa måndag. — Stöld ur breflådor. AVt sedan medlet af November månad förlidet år ha efter hvad nu blifvit kändt dylika stölder minst en å två gånger i veckan föröfvats uti åtskilliga här i hufvudstaden varande breflådor. Polisens ifriga spaningar efter tjufven eller tjufvarne ha hittills varit förgäfves: och är det en tillfällighet att de brottsliga nu blifvit upptäckta. En i huset n:r 70 vid Westerlånggatan tjenande piga, som i och för något bestyr varit uppe under sistförflutna natt, hade nemligen genom ett fönster observerat huruledes tvenne snyggt klädda karlar öppnat breflådan, hvilken har sin plats på huset bredvid eller n:r 72. Hon skynade ned och omtalade saken för en på gatan patrullerande poliskonstapel, som, då tjufvarne redan voro försvunna, i sin ordning anmälde förhållandet å detektiva polisens kontor, derifrån konstapeln C. E. Andersson utsändes för att om möjligt gripa de båda brottsliga. Detta lyckades honom och en hans bekant dansören Tolfström, på så sätt att de, som på Norrbro fingo se de båda karlarne, på hvilka beskrifning lemnats, och följde efter dem, varseblefvo, gömda såsom de voro bakom Gustaf Adolfs staty, huru de öppnade breflådan i hörnet af Regeringsgatan. Nu sprungo konstapeln och hr Tolfström fram; men ordentlig jagt efter tjufvarne måste anställas innan de kunde fasttagas. Förda till förutnämnda vaktkontor uppgåfvo de sig vara bröder samt heta Isidor och Hjalmar Svedin, men nekade i början för hvad emot dem blifvit angifvet. Sedan de blifvit visiterade och hos dem funnits icke mindre än 85 stycken bref, erkände dock Hjalmar; men brodren, hvilken förut varit straffad för stöld, fortfor att neka, påstående att han hittat den hos honom funna brefacken. Vid polisförhöret i dag gjorde Hjalmar vedin under tårar en ännu öppnare bekännelse, i det han medgaf att de redan i November börjat vittjandet af postlådorna samt att de sålunda tkommit omkring 300 rdr. De bref som de icke tyckt innehålla pengar hade de lagt oöppnade tillbaka; penningbrefven och öfriga, hvilka de icke kunnat försegla igen, hade de deremot, förstört. Att ha i November öfverkomrnit en vexel å 1850 rdr och derpå i Norrköping uttagit beloppet, förnekade han på det bestämdaste. Isidor Svedin kunde ej heller i dag förmås erkänna sin delaktighet i brottet. De båda bröderna, af hvilka Isidor varit handelsbetjent och Hjalmar hattmakarlärling, förklarades skyldiga att träda i häkte och målet uppsköts. Till öppnandet af postlådorha hade de begagnat en helt simpel ARN den Isidor, som ock uppgjort planen, anskaffat. — Rån. Natten till sistl. måndag blef riksdagsmannen Olof Nilsson från Westerbottens län rånad på sin plånbok, innehållande 25 rdr. Rånet verkställdes i trappan till andra våningen utihuset n:r 15 Lilla Nygatan; och blef hr Nilsson dervid döfvad af ett våldsamt slag i hufvudet. Rånaren skall vara en för hr Nilsson obekant, sluskigt klädd karl, som sällskapat med honom på åtskil. iga källare. Vid gerningens utöfvande tappade Ånaren sin mössa, i stället för hvilken han tog riksdagsmannens hatt.