Aftonbladet – 4 juni 1867, sida 3

Krönika. Innehåll: Luxemburgfrågan afgjord och svenska riksdagen afslutad återinträder vår verld i de gamla hjulspåren. — Paris får åter i fred sköta sin expositior och Stockholm sina nöjen. — Sverge på verlds expositionen. — Vi känna oss smickrade. — Piesidenten Schneiders bal för lagstiftande kåren i Paris. — Prins Oscars presentation för en slägting til en af bans fariars gamla vapenbröder. — Den lilla vackra pjesen le Camarade de lit. — Arvidsons spådom, eller Gustaf III:s sista dagar på Manöge. teatern. — Man får icke vara nöjd, fast hr Mothander så säger. — Råämnen och förädlade råämnen. — Studentkarnavalen i Lund. — Ett lif som står öfver frågorna. Luxemburgaffären är uppgjord, svenska riksdagen afslutad; Paris skall, befriadt från de politiska farhågorna, hädanefter odeladt kunna sysselsätta sig med sin exposition, och Stockholm, ostördt af statsomsorger, få sköta sina nöjen. Den svenska afdelningen på verldsexpositionen har rönt en i högsta måtto smickrande uppmärksamhet, och prins Öscar sasom vårt lands mest framstående representant vid expositionen blifvit öfverhoped med höfligheter både af pressen och pariserbefolkningen, som tagit prinsen ömsom för en vanlig bokhållare och ömsom för någon af dessa österländska furstar, hvilka inkognito vandra omkring i sagorna och sprida ljus och glädje på sin väg. Hvad som vid den svenska prinsens uppträdande isynnerhet lyst fransmännen i ögonen har varit ett måvgfärgadt band, som han burit i knapphålet. Under färden på Seinen med de svenska ångsluparne häromdagen — många af de deltagandes första färd på nämnde flod — egnade de franska passagerarne mindre uppmärksamhet åt de små !ätarnes hastighet, sammansättning och inredning eller ens åt färdens behag i det vackraste väder och med den förbindlige kammarherren Fahnehjelm till värd, än åt den mångfärgade bandstumpen i prins Oscars knapphål, och de zåfvo sig icke förr än de fingo veta att det ifrågavarande bandet tillhörde en medalj, som prinsen erhållit i Nizza, der han, som vi veta, för några år sedan med lifsfara räddade en familj, hvars häst skenat. Fransmännen äro y:terst svaga för dessa ärans, snillets och dygdens utmärkelser, och man kan med mycket skäl antaga att nordstjernan, vasen och BSankt Olof utgöra de ledstjernor, efter hvilka de franska journalisterna styra kursen, då de gå att upptäcka den vrå af verlden och expositionen som kallas Sverge. Den som lefver tills 1868 års statskalender utkommer, fär väl se. Emellertid neka vi ej att det gör: oss godt att höra oss berömmas. Ett litet gud, ett stort folk? — hvilken förtjusande antites! Bland anekdoter från prins Oscars vistande i Paris omtalar en korrespondent till Independance belge hurusom vid en af lagstiftande kårens president Schneider den 10